Det finns ingen ursäkt för sandlådebeteendet Donald Trump och hans vice uppvisade gentemot Ukrainas president Zelenskyji Ovala rummet. De som hållit fast vid att Trump är en rationell ledare som respekterar internationell rätt och har den moraliska kompassen på plats fick se sina förhoppningar hårt grusade. De som trots sin kritik mot Trump tänkt att det nog ändå måste finnas en metod någonstans i galenskaperna likaså.
Det står fullständigt klart att Vance och Trump har en annan världssyn. En där sant är falskt och falskt är sant. En där Putins fullskaliga och orättfärdiga invasion av Ukraina inte längre är Putins och Rysslands fel. En där Zelenskyj kallas diktator. En där diplomati tydligen är att likställa med ogrundande offentliga utskällningar. Det går heller inte att bortförklara att USA i måndags förra veckan i FN tillsammans med Nordkorea och Ryssland röstade emot en resolution som slog fast att Ryssland är angriparen i kriget.
Någonstans går gränsen för när vi stillatigande kan sitta och se på medan världsledarna beter sig som mobbare.
— Frida Park
Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör SvD, skriver riktigt: man kan inte förändra någon annan. “Det är därför meningslöst att investera mer tid och energi i att hoppas att den politiska ledningen i USA plötsligt ska bli annorlunda.” Sverige och Europa och övriga världen har att hantera en tillvaro där USA inte går att räkna med som partner.
Likväl bör kyrkledare och pastorer bör överväga att använda sina ekumeniska kanaler för att samtal om situationen. Någonstans går gränsen för när vi stillatigande kan sitta och se på medan världsledarna beter sig som mobbare där sanning blir lögn och lögn blir sanning. Det är inte bara en ödesfråga för Ukraina, för Europa och för världen utan även för ekumeniken inom den globala kristenheten.
