Varför publicerar inte Dagen alla detaljer från den rättegång som just nu pågår mellan den tidigare pingstledaren Daniel Alm och hans före detta arbetsgivare Pingst Västerås? En fråga som en och annan läsare kanske har ställt sig när de första dagarna av rättegången avklarats och fler detaljer ur den arbetsrättsliga tvisten blivit något mer offentliga genom vittnesmålen under rättegången såväl som via medier.
Under rättegången har två kvinnor trätt fram och vittnat om hur de upplevt sig manipulerade samt psykiskt och fysiskt pressade och utsatta i sina relationer med Daniel Alm – relationer som enligt honom varit ömsesidiga. Rättens sak är att avgöra skuld. I det här fallet om Västerås pingstförsamling har gjort fel i hur de skiljt Alm från sin tjänst. Vår sak är att granska makt.
[ Daniel Alm och Västerås Pingst möttes i tingsrätten ]
Det här är ett ärende som har allmänintresse. Det rör makt, arbetsrätt och ansvar i yrkeslivet. Att det dessutom handlar om en ledare inom kyrkans värld – en miljö där tillit, moral och andligt förtroende spelar en särskilt stor roll – gör det angeläget att granska vad som har hänt. Därför har vi rapporterat om både det som hänt innan och under rättegången. Men vi har också valt att inte återge alla detaljer av vad som sagts.
Att vara journalist handlar inte bara om att rapportera det som sägs, utan att göra ett urval. I den meningen är journalistiken ett hantverk, inte en megafon. Bara för att något yttras i en rättssal innebär det inte automatiskt att det bör återges i detalj i offentligheten. Ett professionellt journalistiskt arbete innebär att väga samman relevans, proportion och ansvar – och att ibland avstå från det som kanske skapar rubriker men riskerar att skada mer än det upplyser.
Bara för att något yttras i en rättssal innebär det inte automatiskt att det bör återges i detalj i offentligheten.
— Felicia Ferreira
I en tid då mycket information sprids ofiltrerat riskerar gränsen mellan journalistik med pressetiskt ansvar och den snabba, oreglerade nätlogiken att suddas ut.
När allt återges utan sammanhang eller eftertanke blir resultatet lätt mer likt en Flashback-tråd än en trovärdig publicistisk produkt.
[ Daniel Alm-rättegången förlängs med en dag – vittnesmål drog ut på tiden ]
Vi har bland annat avstått från att publicera exempelvis sexuella detaljer som saknar betydelse för sakfrågan, och vi har varit försiktiga med uppgifter som – trots sin anonymitet – kan göra det möjligt att identifiera de kvinnor som vittnat. Vi har också avstått från att publicera detaljer som rör anhöriga eller minderåriga som förekommer i vittnesmålen. Det är ett pressetiskt beslut. Vårt ställningstagande vilar på de publicitetsregler som gäller inom det medieetiska systemet, där hänsyn till privatliv, utsatthet och risk för identifiering är grundläggande principer.
En viktig aspekt är också att undvika så kallad sekundär viktimisering – att personer som redan upplevt sig utsatta riskerar att kränkas en andra gång genom mediernas återgivning av deras berättelser.
Privatlivets helgd är inte bara en juridisk term – det är en mänsklig och etisk utgångspunkt. Att få berätta sin historia i en rättsprocess är en sak. Att få sitt liv sönderdelat i detalj i offentligheten är något helt annat.
[ Frida Park: Det enda mandat en pastor har är förtroende ]
Vi vet att frågor som rör sexualitet, maktmissbruk och relationer väcker starka känslor. Det finns en förståelig nyfikenhet – men det är just detta som är gränsen mellan det som är av allmänintresse och bör rapporteras om och det som bara är intressant för allmänheten. Som ansvarig utgivare är det mitt uppdrag att dra den gränsen, även när den inte är självklar. Andra redaktioner och ansvariga utgivare kan göra andra bedömningar – men detta är den väg vi har valt, utifrån vår tolkning av det pressetiska uppdraget.
Att vi valt bort vissa uppgifter betyder inte att vi förminskar kvinnornas berättelser. Tvärtom – vi vill att de ska tas på allvar. Men vi tror inte att det kräver detaljer som riskerar att göra lidande till offentlig underhållning.
Vi granskar gärna maktmissbruk – särskilt i miljöer där tillit och moral är centrala. Men vi vill göra det utan att förlora respekten för de människor det handlar om. Vi berättar det som behöver berättas. Men inte mer än vad som är nödvändigt och etiskt försvarbart.
Vi gör inte anspråk på att alltid ha alla svar eller fatta felfria beslut. Pressetiska bedömningar handlar ofta om svåra avvägningar. Men vår ambition är tydlig: att agera med integritet, respekt och ansvar – även när gränsdragningarna är svåra.
[ Thomas Österberg: Moral vägs mot juridik när pastorn och församlingen möts i rätten ]
