Mitt i den oerhört smärtsamma rättegången mellan Pingstförsamlingen i Västerås och deras tidigare föreståndare tillika nationell ledare för Pingst fria församlingar, finns det en principiellt viktig fråga som rätten ska ta ställning till. Vad kan en församling göra om dess föreståndare och andliga ledare helt förlorar församlingens samlade förtroende?
Det speciella med att ha församlingen som arbetsplats är att ens privata liv tydligt påverkar ens förutsättningar att arbeta som ledare. Utan ett brett förtroende förlorar pastorn hela basen för sin tjänst i förkunnelse, andlig vägledning och som ledare i missionsuppdraget.
Om en pastor har ett utomäktenskapligt förhållande, har erfarenhet visat att det blir svårt att stå kvar som anställd ledare inom kyrkan. Pastorn kommer helt enkelt inte kunna utföra de arbetsuppgifter som står i arbetsbeskrivningen. Beroende på situationen kan detta behöva gälla för en tid eller för alltid, i alla fall i just den församlingen.
[ Felicia Ferreira: Alm, rättegången och gränserna vi drar på tidningen Dagen ]
Det vanliga är att även pastorn ser detta och ställer sin plats till förfogande. Ett avtal med församlingen brukar då oftast slutas där den som arbetsgivare kompenserar den anställde med en slutlön på ett visst antal månadslöner. Arbetsgivaren är medveten om att den anställde, som kanske inte begått något brott men en klandervärd omoralisk handling, får ett abrupt avslut av tjänsten som innebär ett inkomstbortfall. Den anställde, som ofta har en familj att försörja och som dessutom befinner sig i kris, behöver kompenseras under en omställningsperiod.
Bakgrunden till det som nu sker i Västmanlands tingsrätt är att arbetsgivare och arbetstagare inte kommit överens om ett sådant avslut. Framför allt beror det på att den anställde, till skillnad från de flesta andra pastorer i liknande situationer, inte har ansett att han bör ställa sin plats till förfogande.
Det kommer bli mycket intressant och viktigt för alla arbetsgivare inom trossamfunden att få rättens bedömning av vad en församling som arbetsgivare kan göra i en liknande situation. Vilket handlingsutrymme har man inom gällande lagstiftning? Kan man som församling säga upp en anställd om man inte kommer överens med denne om ett avslut, när så klandervärda moraliska felsteg begåtts att församlingen inte längre har ett obrutet förtroende för sin andliga ledare? Eller bryter församlingen då mot anställningsavtalet och den anställningstrygghet som Lagen om anställningsskydd ger?
Bryter församlingen mot anställningsavtalet och den anställningstrygghet som Lagen om anställningsskydd ger?
— Öyvind Tholvsen
Det är viktigt att understryka att rättens beslut inte kommer att kunna appliceras rakt av på alla situationer där en församling och arbetsgivare förlorar förtroende för sin andlig ledare. Varje situation där en anställd präst, pastor, missionär, diakon eller annan andlig ledare begår grava oetiska handlingar kommer att ha sin egen bakgrund och dynamik. På vilket sätt handlingen har drabbat offren och hur stort ansvar den anställde har i församlingen spelar exempelvis in. Mikael Hansson, docent i arbetsrätt vid Uppsala universitet säger till Dagen bland annat att arbetsgivarens förtroende blir allt viktigare ”ju högre upp man kommer” i en organisation.
Rättens beslut i frågan kommer att ge en fingervisning för liknande situationer som tyvärr kommer uppstå i framtiden även i kyrkliga miljöer. Det är en principiellt mycket viktig avvägning rätten ska göra. Den kommer att säga mycket – om än inte allt – om vilket utrymme en församling eller annan arbetsgivare inom trossamfundens hägn, har att avsluta en anställning när förtroendet gentemot en anställd ledare saknas.
