Iran är ett av världens svåraste länder att leva i som bekännande kristen. Än värre blir det om du konverterat från islam till kristendom. Organisationen Open doors beskriver hur regimen ser konvertiter som ett hot som influerats av västerlandet och det hör inte till ovanligheterna att kristna fängslas för brott mot rikets säkerhet. För bara ett par veckor sedan dömdes tre konvertiter till totalt 40 års fängelse, däribland gravida Narges Nasri, som väntar sitt första barn. Det är hit svenska myndigheter vill skicka konvertiten Samaneh, som Dagen berättat om.
Samaneh och hennes numera äkta make Amir, frälsningsofficer, träffades i Sverige och vigdes här, men de växte upp i Iran. I Iran fann de båda Jesus och lämnade islam. Både tvingades fly, var och en för sig. När de kom till Sverige sökte Amir uppehållstillstånd i Mora och fick stanna på grund av risken för religiös förföljelse. Samaneh sökte av samma skäl i Göteborg och fick nej. I alla instanser. Nu ska Samaneh skickas ut från Sverige, medan Amir får stanna. Det är inte alldeles enkelt att förstå logiken i myndigheternas beslut.
[ Båda blev kristna och flydde Iran – bara hon ska utvisas ]
Samaneh är tyvärr inte unik. Många är berättelserna från konvertiter som vittnar om godtyckligt och rättsosäkert bemötande som asylsökande. Hur kan det skilja sig åt så mellan orter, som ett lotteri huruvida man ska få stanna eller ej? Den officiella hållningen från Sverige är att man inte skickar konvertiter till Iran eftersom det innebär risk för religiös förföljelse och till och med död. Ändå är det så det kan bli.
Människor som studerat, arbetat och betalat skatt och gjort allt för att bidra till det svenska samhället skickas ifrån Sverige, trots att avvisningen innebär risk för liv och hälsa. Det är galenskap. Det är kontraproduktivt. Och det vittnar om stora brister i ett dåligt system och därtill om usel hushållning med skattemedel.
Hur kan det skilja sig åt så mellan orter, som ett lotteri huruvida man ska få stanna eller ej?
— Frida Park
Vi som påtalar systembristerna och godtyckligheten får ofta höra att vi låter oss luras av lycksökare som egentligen inte vill ha något med den kristna tron att göra. Den nidbild som vissa spridit av kyrkan och pastorer, särskilt av frikyrkan, som godtrogna och nyttiga idioter som döper kreti och pleti är dock långt ifrån verkligheten. De flesta kyrkor ställer höga krav på den som vill döpas, och prästerna och pastorerna, de som lever närmast nytroende och följer deras vandring, är de som är mest lämpade att bedöma huruvida tron är genuin. Något som är särskilt när den asylsökande under asylprocessen i Sverige hittar en gemenskap och en kristen tro och vill ändra skäl till att få stanna.
[ Stor oro bland kristna konvertiter efter många asylavslag ]
I dag ser situationen annorlunda ut jämfört med för några år sedan. Svenska partier tävlar i att ha den stramaste migrationspolitiken. Färre kommer hit. Färre får stanna. Det gör också att färre människor söker hjälp från församlingar. Och hjälpen ser dessutom annorlunda ut. Språkkaféer, integrationsprojekt, öppnade hem och familjer har kompletterats med ett spår som blivit allt viktigare: att hjälpa människor som får nej i alla instanser. Det kan handla om att på bästa sätt förbereda dem på en resa tillbaka till en mycket svår verklighet i hemlandet, eller om att kyrkor kontaktar systerförsamlingar i andra länder som tar emot dem som skickats ut från Sverige. Den kristna tron låter sig som bekant inte begränsas av nationsgränser.
Eftersom kyrkorna håller kontakten med människorna vet vi att en hel del av dem som skickas iväg från Sverige – trots arbete, trots utbildning, trots att man lärt sig språket och vill bidra till samhället – får stanna i till exempel Frankrike eller Tyskland. Dessa länder tackar och tar emot dessa europaintegrerade människor som bejakat kristna grundvärderingar och som på ett utmärkt sätt kan bidra till att säkra framtida välfärd. Kanske blir detta även Samanehs och Amirs öde framöver. Och i Sverige skäms kyrkorna över det pinsamt usla svenska mottagandet.
Det här är ett kraftigt underbetyg till styrande politiker, särskilt till dem som gör ett sådant stort nummer av att deras strama migrationspolitik är det som ska få ordning på ett krisande Sverige. Men bevisligen skickas det ut människor från vårt land som inte vill något hellre än att bidra, medan människor som ingår i kriminella nätverk, handlar med droger och skjuter ihjäl varandra och andra får stanna. Något är riktigt ruttet här.
[ Många iranska konvertiter blir inte trodda av Migrationsverket ]
