Inget parti kan glädja sig över opinionssiffror kring två procent. Klart som korvspad att killen vid grillen – Johan Pehrson, partiledare – har haft det svettigt. Liberalerna må sitta i regeringen och ha huvudansvar för sin största profilfråga – skolan – men detta har inte fallit väljarna i smaken, snarare tvärtom. Som om detta inte vore nog skakades ett redan skakigt parti nyligen av att tre centrala personer avgick på samma dag. Då blev det uppenbart att partiet befinner sig i kris. Och den blev inte mindre när partiledaren under måndagen meddelade sin avgång.
Tre år som partiledare blev det. Nog är det krävande att vara partiledare, men tre år är inte en lång tid. Pehrson, dåvarande partisekreterare, fick ta över efter Nyamko Sabuni 2022, bara månader före valet. Pehrson blev halmstrået som räddade partiet kvar i riksdagen. Och Johan Pehrson lyckades också med konststycket att någorlunda ena ett delat parti (att vara liberal är att vara delad) i den fråga som verkar vara störst av alla: ”hur ska L förhålla sig till SD?”. Motviljan finns uppenbart fortfarande där, men bevisligen var den inte större än att SD kunde tillåtas bli stödparti medan Liberalerna tog över utbildningsdepartementet. Men frågan kommer bli än mer brännande inför valet 2026, då kräver SD ministerposter. Svåra vägval väntar alltså framöver för Liberalerna, väljer man fel är dörren till riksdagshuset stängd.
I och med sin avgång slipper Johan Pehrson tillägget “och såg till att partiet åkte ur riksdagen i nästa val”.
— Frida Park
I och med sin avgång slipper Johan Pehrson tillägget “och såg till att partiet åkte ur riksdagen i nästa val”. Det finns en överhängande risk att detta i stället blir efterträdarens arv oavsett om det blir skolminister Lotta Edholm, vilket är troligt då hon är profilerad i partiets främsta fråga, eller Fredrik Malm, Gulan Avci, Jakob Olofsgård eller Romina Pourmokhtari.
Sveriges två liberala riksdagspartier, Centerpartiet och Liberalerna, har under en längre tid befunnit sig i kris. En av anledningarna är relationen till Sverigedemokraterna. Även i andra länder har liberala partier haft det svårt att navigera i ett nytt politiskt landskap där populistiska nationalistiska partier poppat upp och tagit åt sig en stor del av kakan. Ibland har de valt motståndets väg, ibland samarbetets väg. Likväl har väljarna inte sett den liberala ideologin som svaret på samtidens utmaningar – som till exempel klimatkris, flyktingkris, polarisering, gängkriminalitet. Liberalerna brottas med sin egen pedagogiska utmaning: att förklara för väljarna varför ett liberalt parti, som kallar sig frihetligt men predikar förbud, har ett existensberättigande. Det blir inte lätt.
