Hundratusentals människor har de senaste dagarna tvingats på flykt i Syrien. Händelseutvecklingen går snabbt och dess resultat på kort och lång sikt är omöjligt att förutse. Vad som däremot är helt säkert är att det är den redan hårt prövade civilbefolkningen som får bära den tunga börden.
En blodig konflikt gör att vi ser en fortsatt mänsklig katastrof utspela sig, på bara några flygtimmars avstånd från Sverige. I vårt land går vi mot en annan katastrof, en utarmning av de omistliga värden som stavas medmänsklighet, medlidande och humanitet.
Den stora frågan för merparten av de politiska partierna är inte hur Sverige på egen hand och, inte minst, inom ramen för EU ska bidra till att rädda människoliv och ge dem som måst lämna allt en ny framtid. I stället gäller diskussionen hur flyktingar ska avskräckas från att söka sig just till vårt land. Den outsagda utgångspunkten är att de som nu, år 2019, tvingas på flykt ska betala priset för att svenska politiker under lång tid misslyckats med att få till stånd en fungerande integration. Det är ett kollektivt tillkortakommande som inget parti som suttit vid makten de senaste decennierna kan svära sig fri ifrån.
Bilden är inte enhetlig. Synen på migrationspolitiken skär rakt igenom flera partier. Socialdemokraternas allt tydligare restriktiva hållning, som lett till slitningar med koalitionspartnern Miljöpartiet inför öppen ridå, stöter på motstånd från sidoorganisationen Tro och solidaritet. Att flyktingpolitik måste ställas mot välfärd är en falsk bild, hävdar de, och tar fram egna förslag om migration och integration.
Vid KD:s riksting om några veckor vänder sig ett fyrtiotal medlemmar mot partiets linje att tillfälliga uppehållstillstånd ska vara regel med det tungt vägande argumentet att detta leder till osäkerhet om framtiden och motverkar integration. Men där finns också motioner som vill gå i ännu mer restriktiv riktning än den som partiet landat i. Det bäddar för livliga men också uppslitande debatter på rikstinget.
Läs mer | Tro och solidaritet tar fram flyktingvänligt program
Också i samhället i övrigt väcker migrationsfrågan starka känslor. Det gäller även i församlingarna. Här och var kan tendenser skönjas till att glädjen och den berättigade stoltheten över alla insatser under och efter hösten 2015 börjar krackelera när bekymren hopar sig.
Det är inte konstigt om entusiasmen falnar. Integration är jobbigt. Stora framsteg görs – men tunga bakslag inträffar. Dessutom påverkas även engagerade kristna av det politiska stämningsläget där de nya svenskarnas möjligheter att bidra till samhällsbygget ifrågasätts genom att de ses som enbart tärande, aldrig närande, delar av samhällskroppen.
Att inte bejaka att det finns problem är lika kontraproduktivt som att köpa enkla förklaringsmodeller och tillika enkla lösningar. Balansgången är möjlig endast om medmänskligheten får fortsätta att vara ledstjärna.
Läs mer | Intern kritik mot KD:s migrationspolitik
