Julen i år blir annorlunda. Vi kan inte träffa ens nära och kära som vi brukar. Smittan ökar, sjukvårdens belastning ökar. Tegnell och andra ansvariga trummar på med att vi ska hålla avstånd och hålla ut. Jag tycker det märks en slags trötthet inför restriktionerna som vi har, som en känsla av att “snart kommer vaccinet, då löser sig det här”. Medier skriver dagligen om när vi kan komma igång med massvaccinationer, vilka som ska prioriteras, om det blir en eller två doser. De sista veckorna har det känts som hela världen väntar på vaccinet som ska komma för att göra oss immuna mot covid-19 och allt ska bli som vanligt igen. Alla väntar på vaccinet. Det som ska bli vår räddning.
Det finns ingen prioriterad köordning för att göra oss immuna mot allt vi brottats med innan och under corona.
— Andreas Nielsen
Jag har de sista veckorna, när vi närmat oss jul, funderat över likheterna med när människor väntade på Messias. I många generationer hade man väntat på att Messias skulle komma. Jesaja skrev 700 år före Jesu födelse: Därför ett barn har fötts åt oss, en son är oss given. Väldet har lagts på hans axlar, och han ska kallas Underbar Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. Väldet ska bli stort och friden utan slut”.
Många långa år som slavar, som ockuperade, som förtryckta utan hopp, hade människor väntat på någon som skulle komma och ställa allt tillrätta. Allt skulle bli bra när Messias kom. De ville att han skulle komma som kung, leda ett befrielsekrig, rida in på en stor vit häst. Istället föddes han i ett stall, såg de marginaliserade, umgicks hellre med ärliga syndare än självrättfärdiga. Det var inte så de hade tänkt när de väntat på honom. Bibeln säger att han kom till sina egna, men hans egna tog inte emot honom.
Låter det inte lite som vår väntan på vaccin? Om vi bara får en eller två sprutor i armen så blir allt bra. Vi har en plan för hur samhället ska bli bra igen. Just nu är vaccinet vår “Messias”.
[ Elisabeth Sandlund: Dubbla skäl att kavla upp ärmen ]
Det är som att vi glömt alla andra problem vi har. Hur ska vi vaccinera bort allt som inte syns på en topsning eller ett snabbtest? Ensamheten, ångesten, oron, meningslöshet, utstötthet, skuld, bitterhet och sorg? Allt det kommer finnas kvar. Det finns ingen prioriterad köordning för att göra oss immuna mot allt vi brottats med innan och under corona.
Jesaja skrev om Jesus: “Men nattmörkret ska vika där det nu är ångest”. Ta gärna vaccinet, men låt mig få påminna om att vad våra inre egentligen längtar efter redan är här. Han föddes i ett stall, men vill bo i våra hjärtan. Där han är, är frid, förlåtelse, hopp. Jag inser att världen fortfarande väntar på Jesus utan att veta vem han är. Men han är redan här, han är hos dig den här julen. Om du vill.
[ Livets Ord ställer sig till förfogande för massvaccinering ]
