Utmaningen med att vara beslutsfattare är att du måste agera i realtid. Journalister, forskare och analytiker har privilegiet att granska i efterhand, då alla vet hur allt blev till slut. Men makthavaren måste ta ställning utan full kunskapstäckning, osäker på vart alla olika alternativ ska leda. Och beslut måste fattas. För detta ska man sedan ställas till svars och avkrävas ansvar.
Vi behöver bli bättre på att hylla alla som är beredda att böja sin nacke under beslutsfattandets ok. För det är precis vad det handlar om.
Makt är inte ett privilegium att njuta av utan ett tungt ok att bära. Att vara beslutsfattare, föreståndare, företagsledare, rektor och verksamhetschef kommer med ett pris. Ibland ett alltför högt pris.
Under hösten har det pågått ett samtal om maktmänniskor och maktmissbruk i Dagen. Det finns anledning att ständigt vara vaksam över hur makten utövas och hur makthavare beter sig. Inte för intet är makt en av de frestelser Jesus varnar mest för. Den som druckit sig redlös på makten riskerar att tro att han är den allsmäktige.
Så länge vi är överens om att Gud ska utrusta och sända andliga ledare som kan leda församlingen så kommer vi att fortsätta att fungera.
— Niklas Piensoho
Men det finns en annan sida av makten som bör lyftas fram och det är att makten är nödvändig för all mänsklig gemenskap. Det är våra kollektiva överenskommelser om auktoritet som håller ihop vårt samhälle. Så länge vi är överens om att riksdag och regering har mandat att fatta beslut som vi alla måste rätta oss efter så kommer vårt samhälle att fungera. Så länge vi är överens om att lärare har mandat att lära ut, att läkare har uppdraget att ställa diagnos, att polisen har rätt att stoppa buset, så länge kommer vår samhällsgemenskap att fungera. På samma sätt i Guds församling. Så länge vi är överens om att Gud ska utrusta och sända andliga ledare som kan leda församlingen så kommer vi att fortsätta att fungera.
[ Debatt: Maktmänniskor nästlar sig gärna in i kristna miljöer ]
Ingen makthavare kommer att få alla rätt. Det är inte människan givet att vara felfri, inte heller makthavaren. Eller pastorn. Det kommer att bli fel. Då måste det finnas nåd också för makthavaren. Det måste vara möjligt för beslutsfattare och pastorer att kunna säga förlåt, det blev fel – och få förnyat förtroende. Vi måste ta med nåden i ekvationen när vi utvärderar våra ledare, både i politiken och församlingen.
Låt oss vara rädda om våra ledare, väl medvetna om deras brister och svagheter. För utan makthavare kommer både samhälle och församling att falla samman. Då blir det som Domarboken krasst konstaterar: “Var och en gjorde vad han själv fann för gott” (Dom 21:25). Dit vill vi inte. Vi måste bli bättre på att lyfta våra ledare och uppskatta våra pastorer. Vi måste bli bättre på att ge mandat, förvänta oss beslutsförmåga och uppmuntra ledare att ta initiativ. Vår framtid hänger på våra ledare, både i samhälle och församling.
[ Stefan Swärd: Bristen på visionära ledare större problem än maktmänniskor ]
