Regeringen är på jaktstigen. I skottgluggen finns de konfessionella fristående skolorna. Olyckligtvis för regeringen så ger både Europakonventionen och barnkonventionen stöd till konfessionell utbildning. Men inget får hindra denna valvinnande kamp, med argument om terrorism och segregation skall de konfessionella skolorna stoppas. Trots att det inte finns några belägg för att just de konfessionella skolorna bidrager till dessa problem. Och trots att remissinstanserna begär ytterligare utredning av förslagen och ifrågasätter möjligheten att genomföra besluten.
Ett av argumenten i den senaste promemorian från Utbildningsutskottet (U2022/01678) är att tillsynen upptäckt felaktigheter i några skolor. Vän av ordning tänker då kanske, ja, är det inte det som är meningen? Att tillsynen skall upptäcka fel? Ingenstans i promemorian redovisas de fel som rimligtvis upptäckts i icke-konfessionella skolor och som följaktligen leder till krav på etableringsstopp för alla skolor överhuvudtaget.
I Skolinspektionens årsrapport för 2021 framgår att det stora problemet är att skolor med låga kunskapsresultat inte har huvudmän som är kapabla att ge stöd och skapa förutsättningar för förbättringar. Skolinspektionen skriver att “den övergripande slutsatsen i granskningen av skolor med långvarigt låga kunskapsresultat var ändå att betydligt mer behöver göras för att främja goda kunskapsresultat för alla elever, oavsett vilken skola de går på” (s 63). Men i stället för att fokusera på dessa frågor väljer regeringen att storma mot konfessionella skolor. Varför det?
[ DO kritiserar etableringsstopp av konfessionella friskolor ]
Eftersom det ger poäng i tävlingen “Hårdare Tag” förstås. Väljarna är engagerade i skolfrågan. Oron och rädslan för islam är utbredd. Att i ett kraftfullt slag i luften få två flugor i samma vinddrag är ju en lysande valtaktik. Så låt oss se till att inga islamska skolor kan startas, oavsett om alla de formella kriterierna är uppfyllda. Med i vinddraget åker dock främst kristna skolor men också judiska. Och barns och föräldrars rätt till religionsfrihet far iväg i vinden.
Eftersom det ger poäng i tävlingen “Hårdare Tag” förstås.
— Marie Demker
När jag var åtta år frågade min fröken mig, inför mina kamrater, om man verkligen “fick dansa” efter det att en annan elev berättade att dans förekommit på gymnastiklektionen. Den typen av ifrågasättande upprepades under min låg- och mellanstadietid, från katedern, alltid riktat just till mig, känd som frikyrklig.
Så berätta inte för mig om den icke-konfessionella skolan. Jag har sett den. Jag har växt upp i den. Jag hatar den inte, men jag vet bättre än att religiöst förtryck är isolerat till konfessionella skolor.
[ Ledarsidan: Det finns en väg framåt för konfessionella friskolor ]
