Nu har många lärare och elever återvänt till skolan igen efter “ett långt välförtjänt sommarlov” som det brukar heta i rektorns tal på avslutningsdagen i juni. Det känns alltid lite tungt när skolstarten närmar sig och ändå brukar det gå bra när man väl kommit igång. Men hur ska en bra lärare egentligen vara?
När jag gick i årskurs 6 fick vi en vikarie i historia. Jag minns det eftersom han mest talade om sex och samlevnad på lektionerna. När han slutade kom en yngre förmåga som var betydligt mer överlåten till kursplanen i historia. Utan överdrift kan jag säga att det var den första vikarien som blev mest populär, men var han verkligen den bästa läraren?
Avskräckande exempel på lärare är inte svåra att hitta. Ett av de mest kända exemplen är latinlektorn i Ingmar Bergmans film Hets från 1944. Det var inte utan orsak som eleverna kallade honom för Caligula. Mycket har förändrats i samhället sedan dess och läraren har inte längre den naturliga auktoriteten i klassrummet. I den satiriska sketchen “Skoldemokrati”, med bland andra Sune Mangs, framställs det som att vi gått från en ytterlighet till en annan. Här är det de tuffaste eleverna och inte läraren som bestämmer rätt svar på frågorna, till exempel vad ländernas huvudstäder heter.
Jag betraktas säkert som aningen “knäpp” eller åtminstone överentusiastisk.
— Jan-Gunnar Wahlén
Under min lärarutbildning läste jag en artikel som sammanfattade elevernas syn på en bra lärare med orden “schysst men knäpp”. Att uppfattas som schysst är aldrig fel, men den lärare som försöker vara en kompis på samma nivå hamnar oundvikligen fel. Som lärare behöver man också sätta gränser, ställa krav och vara tydlig. Jag betraktas säkert som aningen “knäpp” eller åtminstone överentusiastisk när jag envist vill bilda eleverna med “gamla texter” som de får stöna lite över. Enligt en examensuppsats på Karlstads universitet är en bra lärare “en självständig, inkännande människa med god ämneskunskap samt stort engagemang”.
[ Debatt: Kyrkans närvar i skolan viktig och välkommen ]
För en tid sedan delade någon “Regler för en lärarinna” från 1899 på Facebook och de kändes förvånansvärt moderna. Jag avslutar med några av dessa:
Gif icke barnen för långa läxor. De måste ha tid att leka, äta och sofva.
Låt icke det du lär barnen öfvergå deras förstånd.
Kom ihåg att det är barnen som skola tänka, icke du som skall tänka för dem.
Försök att få en god läroton. En mjuk, vänlig röst är musik i en skolsal.
På det hela taget förstod man redan då vikten av att vara schysst. Men visst fanns det också stramare formuleringar som antyder att läraren också kan vara “knäpp”:
Upprepa högst sällan en fråga. Vänj dina lärjungar att höra efter hvad du säger. Uppmärksamhet har en lärarinna rättighet att fordra.
[ Dagens ledarredaktion: Det behövs mer - inte mindre - bön i skolan ]
