Tolvårige Isak kallades “judejävel” i skolan. Jämnårige Adam fick höra att han skulle “gasas ihjäl”. De antisemitiska trakasserierna pågick i flera års tid. Med lärarnas goda minne: Det fanns nämligen personal närvarande vid flera tillfällen.
Ändå skedde ingenting – trots betygelser från skolorna om att man tog händelserna på största allvar, säger pojkarnas föräldrar till DN (22/8). I stället slätades allt över av ledningen. Biträdande rektor på en av skolorna skrev till och med att pojken borde “bli medveten om att han själv också bär ett ansvar för det som händer” eftersom han kallat andra elever för “nazister”.
Fallen är inte unika. Tvärtom har flera undersökningar kommit de senaste åren som visar att varken lärare eller ledning vågar agera mot den antisemitism som förekommer i svenska skolor.
“Den bild som framträder är att skolpersonal många gånger tycker att det är svårt att hantera frågor kopplade till antisemitism”, står det i en rapport om antisemitismen i Malmös skolor. “Man vet inte vad man ska göra så då låter man det bara vara”, säger en av lärarna som intervjuas.
[ Elisabeth Sandlund: Det är räddhågsenheten som ger antisemitism utrymme ]
I en ny rapport från Stockholms stad berättar judiska elever att lärare inte klarar av att hantera antisemitiska uttryck. En av dem berättar hur läraren enbart stod och tittade på när det drogs Hitlerskämt på lektionen.
Varken lärare eller ledning vågar agera mot den antisemitism som förekommer i svenska skolor.
— Naomi Abramowicz
Det anmärkningsvärda är inte att antisemitism förekommer i svenska klassrum. Det anmärkningsvärda är att skolan inte klarar av att hantera uppenbara kränkningar, trots att den aldrig har producerat fler pappersprodukter om tolerans. Förutom skolans värdegrundsarbete och demokratiuppdrag ska alla skolor även upprätta årliga planer mot kränkande behandling.
[ Våg av antisemitism sköljer över västeuropa ]
“Intolerans, förtryck och våld, till exempel rasism, sexism och hedersrelaterat våld och förtryck, ska förebyggas och bemötas med kunskap och aktiva insatser”, kan man läsa i läroplanen. För att nämna en av otaliga formuleringar om respekt och förståelse för andra människor.
Men det verkar som att så fort som de fagra orden krockar med verkligheten så står man handfallen. Då är det plötsligt för obekvämt och jobbigt att agera. Det visar hur skadligt det är att sätta för mycket av sin tilltro till handlingsplaner. Det tycks som att man inte har förstått att moral inte bara är en fråga om teori, utan om praktik. Det är mycket lättare att värna allas lika värde och vara emot rasism så länge man inte prövas på riktigt.
Tyvärr visar Adams, Isaks och andra judiska elevers erfarenheter att skolans värdegrundsarbete alltför ofta enbart är en pappersprodukt.
