Det är måhända förmätet att citera sig själv. Men året var 1966. Den kvällen skulle det viktigaste beslutet handla om reningsverk. En ledande folkpartist, med titeln “direktör”, sa till mig: “Kristendomen kan väl vara bra, men vad har den med vårt reningsverk att göra. Hur ser ett kristet reningsverk ut?” Jag svarade förstås med en motfråga: “Det ska jag omedelbart svara på om direktören först berättar för mig hur ett liberalt reningsverk ser ut. Är det ett sådant som nu och då släpper igenom all möjlig skit?”
Egentligen tyckte jag inte att det var så svårt, att utifrån de värderingar som kristendomen givit mig, argumentera för att ett reningsverk skulle byggas och att det skulle vara så effektivt som möjligt.
I den politiska debatten av i dag verkar det som om “ett blött finger i luften” får vara vägledande. Att partier förhåller sig till andra partiers opinionssiffror är väl inte så konstigt kanske. När vi spikar våra egna åsikter hänger de inte alltid ihop med våra uttalade värdegrunder och ideologi. I politiken vet vi att det som var “vänster” kan bli “mitten”, och det som var “mitten” kan vara både “höger” och “vänster” på en gång, och den omtalade “breda mitten” är det ganska svårt att rama in.
Förflyttningarna hit och dit är många och emellanåt förvirrande. Därför bör det väl vara på sin plats, för oss alla, att stå upp för och presentera de värderingar som vi säger oss vara rotade i.
[ Alf Svensson: Människovärdet - en princip som inte får ruckas på ]
Det finns de som är ängsliga för att orda om kristendomens samhällsroll. Man vill självklart inte framstå som att man inte fattat att staten ska vara sekulär. Men att påstå att skolväsen, skattepolitik, klimat, bistånd, migration etcetera inte har fått och kan få vägledning och inspiration från kristendomen, det är brist på både historiekunskaper och insikt om verkligheten.
Det finns en kolossal risk för att politik uppfattas som enbart penning- och maktspel.
— Alf Svensson
Vetenskapsjournalisten Maja Hagerman skrev i sin bok Spåren av kungens män om när Sverige blev ett kristet rike i skiftet mellan vikingatid och medeltid: “När kristendomen kom förde den med sig mycket annat som blivit så självklart att det knappt går att urskilja längre. Som detta att en människa inte kan äga eller sälja en annan”.
Den välkände historieprofessorn, Dick Harrison, har med emfas sagt att “Västvärlden kan tacka kristendomen för många av de fri- och rättigheter som vi har” och han understryker kristendomens betydelse för skola, litteratur och kritiskt tänkande.
Det finns en kolossal risk för att politik uppfattas som enbart penning- och maktspel. Sådant fräter på förtroendet och demokratin. Om samhället nonchalerar sina etiska grundvärderingar, sin respekt för människovärdet – det vore nog inte så farligt att tala om Den gyllene regeln – då behöver samhället, enligt min åsikt, bygga något slags reningsverk. Och i det arbetet kan vi ju alla delta.
[ När Alf Svenssons fru väntade barn ändrade han sig om abort ]
