Susanna Birgersson kommenterar kyrkornas konvertitutredning i Expressen (24 mars). Slutsatsen i krönikan är att kyrkorna ger konvertiterna falskt hopp. Hon menar att kyrkorna i Sverige signalerar att den som blir kristen kan få uppehållstillstånd och får hjälp av dem att stanna i Sverige. Därmed blir risken stor för att den som saknas asylskäl men vill ha uppehållstillstånd missbrukar kyrkornas välvilja, menar Birgerson.
Annat är det tydligen i Danmark där prästerna undervisar mer realistiskt om efterföljelsens och dopets kostnader och risker. Den vanligtvis så läsvärda Susanna Birgersson är i det här fallet ute på tunn is. Hon skriver mot bättre vetande. Den skillnad som påvisas mellan den nämnda danska prästen och de svenska kyrkornas företrädare finns inte.
Birgerssons krönika är ett klassiskt försök att utmåla kyrkorna som naiva och välmenande. Den som har kännedom om situationen och om hur präster och pastorer möter allt detta i sin vardag vet att det handlar om realism, inte naivitet. Vad hon gör sig skyldig till är en insinuant och illa underbyggd läktarkommentar.
Frågan om konvertiternas rättsosäkra hantering är för allvarlig för att ens antyda som Birgersson gör, att det i grunden handlar om generösare eller mer restriktiv invandring. Kyrkornas perspektiv utgår inte bara från att visa humanitet mot dem som söker asyl, utan om att religionsfriheten är själva grunden för demokratin. Rätten att själv söka och finna sanningen är en frihet som inte ska misstänkliggöras genom grundlösa resonemang.
