Det är inte alltid som tidningen Scouts innehåll väcker uppståndelse i sociala medier. Men i senaste numret redovisade den att minst en tredjedel av riksdagsledamöterna har ett förflutet som scouter. Och sedan Fredrik Malm (L) avslöjat på Twitter att han för sin del tog ”knivbeviset i Kärrtorps scoutkår och kapsejsade trissjollar i sjöscouterna” blev det fart i kommentarsfältet.
Några häpnade över att minst var tredje riksdagsledamot varit scout. Andra tog fasta på fördelningen mellan partierna, där L (50 procent), KD (42 procent och C (42 procent) toppar listan medan andelen socialdemokrater och vänsterpartister stannar vid mer blygsamma 27 respektive 21 procent.
Man kan vända och vrida på statistiken. Dessutom kan att ha varit scout betyda allt från ett livslångt engagemang enligt parollen ”en gång scout, alltid scout”, till att motvilligt ha skjutsats iväg till scoutmötena under en termin på lågstadiet tills de mer entusiastiska föräldrarna gav upp.
Jag är partisk. Scouting har varit en del av mitt liv från det att jag som åttaåring traskade iväg till blåvingarna (ja, så hette verksamheten för de yngsta flickorna fram till 1968) i Luleå till i dag när mitt ”Jims gäng” för unga och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning just har firat 20-årsjubileum.
Min erfarenhet gör att jag inte är förvånad över att det som Scout skriver är ”fullt med scouter i riksdagen”. Är det något man lär sig i scouterna, om man hänger kvar och inte blir avskräckt av strapatsrika hajker, fingerfärdighetskrävande knopslagning eller överhurtiga ledare, så är det ansvarstagande och ledarskap.
[ ”Att nå barn är väldigt annorlunda i dag än för tio år sedan” ]
Det är ingen dålig bakgrund för ett samhällsengagemang. Den som i tolvårsåldern utsetts till patrulledare för jämnåriga kamrater och några år senare fått gå en kurs för att bli ledarassistent i en grupp med mindre barn har anträtt en vandring som mycket väl kan leda till riksdagen.
Det vore intressant att se liknande statistik över verkställande direktörer
— Elisabeth Sandlund
Alla scouter väljer inte att engagera sig partipolitiskt. Ledarskap och ansvarstagande behövs i alla sektorer. Det vore intressant att se liknande statistik över till exempel verkställande direktörer och styrelseledamöter i börsnoterade företag och alldeles för enkelt att avfärda ett eventuellt samband som att scouting är något som bara tilltalar människor i övre medelklassen och uppåt.
I det perspektivet är det glädjande att scoutrörelsen lockar allt fler. Siffrorna för 2022 är inte klara än men 2021 var det åttonde året i rad som medlemsantalet ökade. Barn står i kö för att få börja. För precis som annan ideell verksamhet är det ingen brist på deltagare, men däremot på vuxna som vill och orkar vara ledare.
