Politiker har inte så mycket att komma med om de ska byta åsikter efter opinionen. Det säger Alf Svensson, före detta partiledare för Kristdemokraterna, i SVT:s dokumentär En partiledare av Guds nåde, som hade premiär under tisdagen. Orden yttras som svar på frågan om inte barns rätt till en mamma och en pappa är en opinionsmässigt överspelad fråga i dag.
Kompromisslösheten kring de kristna värderingarna är signifikant för Alf Svensson vars djupa stämma satt sin prägel på den svenska samhällsdebatten när den mullrat om kristen etik och moral som grund för samhället. Om familjens oerhörda betydelse, om behovet av en våg av godhet, om respekten för människovärdet.
Det var inte självklart att han skulle bli partiledare. Ifrågasatt av vissa internt och av grundaren av partiet, Lewi Pethrus, för sin inställning i Vietnamfrågan övervägde Svensson att fortsätta sin lärarbana med fast lön och uppskattande elever.
Men vägen som gick honom till mötes skulle bli politikens. En väg som inte blev lätt varken för honom, för hans familj eller för hans parti. Det blev en oerhörd prövning i tålamod. Nästan tre decennier tog det innan partiet av egen kraft tog sig in i riksdagen. Det är nog svårt för politiker av i dag att förstå den insats och det engagemang som krävdes av Alf Svensson och hans parti. “Det krävs den styrka och drivkraft som kristendomen ger”, säger han i programmets vinjett.
Det är nog svårt för politiker av i dag att förstå den insats och det engagemang som krävdes av Alf Svensson och hans parti.
— Frida Park
Dokumentären igenom är hans röst snarast lugn och reflekterande. Som när han talar om orsaken till att han omvärderade abortfrågan och landade i att kvinnan själv måste bestämma. Men när han berör hårdare tag i migrationsfrågan djupnar klangen: “Jag kommer aldrig acceptera en inställning som utgår från vi och de och jag tycker inte att Kristdemokraterna ska göra det heller”.
[ Alf Svensson ångrar att han valde bort familjen: Sover inte gott om nätterna ]
Nestorn vill visserligen inte gärna recensera Ebba Busch och KD, men han tiger inte kring att hans värderingar förhindrar honom att sympatisera med partiets migrationspolitik av i dag. Här klipps bilden på den unge Alf tillsammans med Lewi Pethrus in. Så påminns tittarna om när det begav sig och pingströrelsens åldrande ledare och den unge Svensson en gång var på kollisionskurs. Den unga och den gamla. Dåtid och nutid.
[ Frida Park: Stämmer det att KD har tappat bort sin själ? ]
Den röda tråden genom två timmar om Europas längst sittande partiledare - 31 år blev det - men även hans liv, synliggörs av hans ord om att inte kasta bort övertygelsen. Alf Svenssons samhällsengagemang är sprunget ur och grundat i den kristna tron och den kristna människosynen.
Han konstaterar att han nog låter som en predikant när han talar om meningen med livet. “Varför lever vi”, frågar KD:s hedersordförande och svarar själv: För att “... älska sin nästa som sig själv.” Än är han en röst och en kraft att räkna med. Än är han älskad, respekterad - och fruktad. Av meningsfränder och meningsmotståndare. Och hans ord har den trovärdighet och tyngd bara ett helt livs engagemang kan ge.
