Kan svensken frikyrkans historia? Kan vi som är frikyrkliga vår historia?
Alldeles nyligen hade dokumentären Frikyrkans historia premiär i en fullsatt salong i Örebros Kulturkvarteret. Med medel tagna ur egen ficka har filmskaparen Fredrik Lindé gjort ett mycket fint arbete med att gestalta en tidslinje kring frikyrkliga inriktningars intåg och framväxt i Sverige med en bredd av berättare i form av teologer, kyrkohistoriker, religionsvetare och författare som kuliss.
Filmen var mycket intressant. Men det som var slående var hur både publik i salongen och deltagare i efterföljande panelsamtal var rörande överens om att det stärker identiteten som troende när man får historien återberättad så levande.
Filmen visar att kampen för religionsfrihet från statskyrkan varit viktig. De fristående rörelserna som växte fram kallades alltför radikala eller sekter och ansågs vara ett hot mot enhetsstaten. Att bryta mot lagen, döpa sig och bli medlem i en frikyrka var förenat med både förföljelse och förstörelse av egendom. Men i dag har vi facit; Det är de marginaliserade rörelserna som fört med sig framsteg.
I de frikyrkliga rörelserna som växte fram var alla välkomna. Drängar, pigor, personer med funktionsnedsättning, unga, gamla, rik som fattig.
— Felicia Ferreira
Baptisterna förde med sig demokrati i form av att alla, män som kvinnor, hade rösträtt i församlingen. Frälsningsarmén var föregångare när det gällde att ha kvinnor i ledande ställning i en form som då var okänt i övriga samhället. I de frikyrkliga rörelserna som växte fram var alla välkomna. Drängar, pigor, personer med funktionsnedsättning, unga, gamla, rik som fattig. Och alla kunde själva säga ja till Jesus utan mellanhand.
[ Dokument: Frikyrkans klassresa - från arbetare till överläkare ]
Kampen som började med fem troendedöpta i Vallersvik 1848 ledde sedermera till en rad väckelserörelser som kom i omgångar. Den pietistiska väckelsen innebar att Svenska missionsförbundet bildas, i början på 1900-talet kom sedan vågen med den svenska pingstväckelsen där denna tidnings grundare Lewi Pethrus var förgrundsfigur.
[ Fredrik Linde: Jag skämdes över att vara frikyrklig ]
Den så kallade yttre missionen växte sig starkare och de troende gav sig ut i världen till behövande. Teologen Göran Janzon säger i filmen att det var så tydligt att där frikyrkligt kristna verkade såg man alltid tre byggnader snabbt ta form: en kyrka, ett sjukhus och en skola. Utbildning, omsorg om den svage och evangelium har varit dessa rörelsers signum sedan dess.
Det skapar identitet och samhörighet när vi får dessa berättelser återgivna för oss. Låt oss bli bättre på att föra historierna vidare, både sådana som varit svåra och långt från problemfria, men inte minst de delar där det varit så tydligt att kristna folkrörelser räddat människoliv både andligt och lekamligt och förändrat samhället, kort sagt varit en viktig del av historien.
[ Josefine Arenius: Om frikyrkan ska överleva måste vi gräva igen dikena emellan oss ]
