Ibland säger vi att världen är liten, men tänk om det är kyrkan som är stor.
Vi lärde känna Ali när han bodde i Sverige för några år sedan. Ali är muslim. Här fick han smaka på friheten och möjligheten att själv styra sitt liv. Här slapp han leva med rädsla eller fruktan. Han började också träffa kristna, vilket gjorde hans egyptiska landsmän misstänksamma.
Vår vän Ali har en lång akademisk utbildning och har jobbat i sitt hemland under många år. Det yrke han både har examen i och har praktiserat är ett bristyrke i vårt land. Han fick lämna vårt land eftersom han uppehållstillstånd gick ut. Nu får han inte återvända eftersom myndigheterna bedömer att situationen i hans hemland är för dåligt och att han inte har inte några tillgångar som drar honom tillbaka. Något visum kan han därför inte få. Det språk- och kunskapstest han skulle behöva göra för att få arbeta i Sverige kan han därför inte genomföra. Vi behöver hans kompetens, men han har det helt enkelt för dåligt i hemlandet så han får inte komma. Hur hamnade vi som nation här?
Omständigheterna i Egypten blev till slut för hårda för honom. Han var därför tvingad att fly, eftersom släkten inte accepterar de val han gjort. Han lämnade familj och barn bakom sig och befinner sig nu i ett annat Schengen-land eftersom Sverige avslog hans visumansökan.
Helt utelämnad och ensam befinner han sig nu i Schengen-landet där han inte kan språket. Ensamheten tränger sig på och vi försöker prata på telefon ibland. För att kunna jobba behöver han börja om från början, lära sig språket, få sin utbildning godkänd.
Nationer kan bygga murar och stänga ute men kyrkan inkluderar och välkomnar.
— Fredrik Wenell
Vi är många som kan berätta om liknande öden.
För att om möjligt lindra utsattheten slängde vi ut ett par frågor till vänner om de kände någon i landet Ali nu bor i. Vi fick ett par tips från kristna vänner som i sin tur hade vänner i landet. Så till slut, i söndags, kom den uppdatering på Facebook vi hoppades på. Ali hade fått kontakt med en församling genom våra vänners kontakter. Han skriver om glädjen i att möta människor som ler och tar emot honom, att återigen få se lekande glada barn och få uppleva känslan av frihet.
[ Väckelse i arabvärlden när gästarbetare kommer till tro på Gud ]
Det här visar att kyrkan är större än nationalstaten. “Världen är inte liten, men kyrkan är stor”, som en av mina kloka vänner uttryckte det.
I den kristna tron bekänner vi att kyrkan är universell, den känner inga gränser. Det kan upplevas som en abstrakt bekännelse, men för vår vän Ali och oss är det en verklighet. Nationer kan bygga murar och stänga ute men kyrkan inkluderar och välkomnar. Hundratals mil bort kunde vi sätta honom i kontakt med människor vi har förtroende för eftersom vi tillhör samma Herre. Tack Gud för den gränslösa kyrkan.
