Finland har nyligen blivit utsett till världens lyckligaste land. Detta enligt en studie som för sjunde året i rad toppas av vårt östra granland i en global världsrankning. Svenskarna kniper en imponerande fjärdeplats. Värst är det för afghanerna som skattar sina liv som minst lyckliga.
SAOL:s definition av lycka lyder ”känsla av högsta glädje och välbefinnande”. Kanske kan man beskriva lyckan som euforisk. Varm och omfamnande. Men lyckan är också kortvarig. Ruskänslan efter att ha lyssnat på ett underbart musikstycke går över. Samma sak efter att ha omfamnat sin älskade. Sen händer något. Man blir hungrig. Eller så börjar man tänka på något av livets små problem som behöver lösas.
Frågan som deltagarna i studien fick svara på var mer knuten till hur livet ser ut generellt och där man fick sätta en siffra från 0 (sämsta tänkbara liv) till 10 (bästa tänkbara liv). Det som de ”lyckliga” finnarna skattade kanske mest är en indikation på hur man har det materiellt. Men fångar studien verklig lycka?
Lyckan är viktig. Den fyller en funktion. Men det gör också de negativa känslorna. Sorgen har sin plats. Ångesten har sin. Nedstämdheten lika så. Och tristessen. Och alla andra obehagliga känslorna. Det finns i vårt samhälle och vår samtid en överdriven tilltro till att just lyckan skulle göra livet komplett och att de negativa känslorna skulle vara något att undvika. Därför jagar många av oss just lyckan samtidigt som vi trycker bort det som gör ont. På internet skrivs om vad de nordiska länderna gör rätt som år efter år toppar lyckolistan. Men kanske ger vi känslan av lyckan en väl stor plats?
Man kan inte bara vara lycklig hela tiden. Världen ser inte ut så. Inte ens Finland.
— Steven Crosson
Lyckan är fin när den väl dyker upp. Då ska vi såklart njuta av och närvara i den. Och tacka Gud att han gett oss sinnen att uppfatta det vackra i livet. Men att leva ett liv som endast fokuserar på att maximera lycka blir snabbt ett tomt och innehållslöst liv. Ett liv där kortsiktiga kickar trumfar ihålighet, strävan, tron, kallelse och värden. Den djupa meningsfullheten i livet är långt viktigare än några tillfälliga positiva känslor. Hur lite vi än gillar de negativa känslorna så behöver vi de rummen. De hjälper oss att leva, navigera och handla.
Man kan inte bara vara lycklig hela tiden. Världen ser inte ut så. Inte ens Finland. Livet är vad det är, med lycka som kommer och lycka som går. Ibland är livet en stabil tia och ibland är det en grå tvåa. Kanske handlar inte livet om att alltid ha det bra och härligt utan om hur vi står redo att vandra när vi så kommer in i dödsskuggans dal. Då säger en lyckolista väldigt lite.
Mer intressant hade varit att fånga upp hur väl man står rustad att möta motgångarna när och där de dyker upp. En god början är att be: om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.
