Vad är egentligen en kyrka? En byggnad, kanske någon skulle svara. En gemenskap, svarar någon annan. Frågan uppstår när vi antingen saknar sådant som borde finnas i församlingen, eller stöter på sådant som kanske inte alls hör hemma där.
Alla vet att en kyrka inte är en affär. Inte heller ett diskotek. Inte ett sjukhus. Inte en skola. Ändå går det ibland att inhandla diverse ting där förtjänsten går till mission eller fattiga barn. I vissa kyrkor dansas det till Herrens ära. I många kyrkor ber man för sjuka. Och de flesta brukar erbjuda söndagsskola och kurser i kristen tro. En kyrka kan alltså vara och innehålla många saker.
De flesta troende skulle instämma i att en kyrka är så mycket mer än bara en byggnad, även om man inte ser själva murbruket, reglarna eller väggfärgen som helgade. Och många skulle nog kunna hålla med om att en kyrka är platsen där troende syskon i gemenskap samlas för att fira gudstjänst och betjäna varandra. Sedan kan denna kyrka eller gudstjänst se olika ut. Men tillbedjan av kyrkans herre och gemenskap är grundläggande.
Kan man göra vad som helst i kyrkan? De flesta skulle svara nej.
— Frida Park
Men kan man göra vad som helst i kyrkan? De flesta skulle svara nej. Vi vet till exempel att själva huvudpersonen i kyrkan, Jesus, upprördes när han såg handlarna vid templet i Jerusalem. Han poängterade att Herrens hus skulle vara ett bönhus, och månglarna hade gjort det till ett rövarnäste. Det finns alltså saker som inte hör hemma i Herrens hus.
Ändå var handlarnas sysselsättning pragmatisk. De som kommit långväga ifrån och i Jerusalem ville offra till Herren kunde behändigt införskaffa offret i direkt anslutning till templet. Ett inte alltför dåligt syfte, således. Men inte allt som är behjärtansvärt hör hemma i Herrens hus.
Och jag undrar om inte det även gäller aldrig så söta barns jultidningsförsäljning vid kyrkfikaborden. Hur många genomsnälla kyrktanter har känt sig tvingade att fylla i ännu en lista över sockor de egentligen inte behöver, till någon som frågar snällt mitt i kakdoppandet?
Det finns ingen anledning att bli arg eller upprörd på företagsamma barn. Det tror jag inte heller att Jesus hade blivit. Då är överkarismatiska tiggarpredikanter som inte hyser den minsta betänklighet över att skinna folk in på bara kroppen (apropå saker och personer som inte borde ges utrymme i kyrkan) bra mycket värre.
Likväl, kan vi inte enas om att majblommor och bingolotter kan säljas någon annanstans än i kyrkan? Kyrkfikat kan väl få vara en plats där de goda samtalen förs, varför inte om vad kyrka egentligen är, utan att avbrytas av svåremotstådda förfrågningar om att köpa klassresekakor?
