Trygghetssökande, hyperdigitala med hög kontroll och höga krav. Generationen som vuxit upp efter millennieskiftet och deras karakteristiska attribut verkar hålla i sig i mätning efter mätning. Mindre alkohol, mindre sex, närmare kompisrelationer och mer träning och sparande är trender som bland annat analysföretaget Ungdomsbarometern snappat upp. Och dessa saker måste väl vara bra? Det kan möjligen låta lite småtrist för en del progressiva nutidsmänniskor men annars som en dröm utifrån kristna värderingar.
Eller?
Nja. Andra trender som syns i samma generation är en ökad upplevd psykisk ohälsa, isolering och, trots kompisrelationerna – en stor känsla av ensamhet. Och på ett djupare, mer existentiellt plan handlar det nu plötsligt också om en begynnande förlust av gemenskap.
För läser vi vidare bland undersökningarna, exempelvis en relativt nyutkommen rapport från den stora dejtingappen Hinge, med ett underlag av 15 000 personer, ser det ut som att Generation Z lever i en kultur så präglad av rädsla att de ryggar för det intima, och avgudar det bekväma och framför allt riskfria.
Mer än hälften i undersökningen uppger till exempel att rädslan för att bli avvisad har hållit dem tillbaka från att över huvud taget visa sitt romantiska intresse för någon.
Annars har vi kanske en framtid där sologami blir det tongivande.
— Felicia Ferreira
Generation Z har på ett helt annat sätt än tidigare generationer förvisso omfamnat icke-monogami, att vara queer och att utforska könsidentiteter. Men när det handlar om att dejta visar samma rapport paradoxalt nog att majoriteten faktiskt letar efter något överraskande traditionellt: kärlek.
Alla längtar efter kärlek och gemenskap men ingen vågar satsa. Att öppna sig för någon annan, att slipas mot varandra, att visa sig sårbar, släppa på kontrollen kommer dessvärre inte utan risk.
[ Tydlig återgång till traditionella värden bland unga ]
Här finns en otrolig chans för kyrkan att damma av de där ”gammalmodiga” grejerna som äktenskap, små gemenskaper, långa trofasta relationer och hitta sätt att ge kommande generationer självförtroende att välja livet och välja kärleken. Annars har vi kanske en framtid där sologami blir det tongivande. Där den enda man lovar trohet till och vågar lita på är sig själv.
Det kräver kanske en del arbete, kompetensutveckling och reflektioner när alltför många, ibland med fog, ibland felaktigt kan uppleva en del av kyrkans värld som fördömande och förbudsivrande. Men kyrkan behöver inte vara rädd för att det hon har att erbjuda skulle vara mossigt eller otrendigt. Tvärtom. Evangelium och en Gud som vill ha en personlig relation till var och en är det svaret många unga söker efter. En gemenskap med någon som ger den trygghet och den meningsfullhet som annars verkar vara så svår att hitta.
[ Steven Crosson: Den inte så ljusnande framtiden är deras ]
