Ledarkrönika

Vi har inte rätt att dra gränser där Jesus inte drog några

I det stora rummet i Seoul spreds ett allvar och en instämmande tystnad bland delegaterna, skriver Frida Park.

Det är hög tid att återuppväcka den förlorade konsten att utöva församlingsdiskussioner. Orden är Anne Zakis, professor vid Evangelical Presbyterian Seminary i Kairo, Egypten, och levererades med stort allvar till de 5300 delegaterna i Seoul under Lausannerörelsens fjärde kongress. Många talade om hennes budskap i dagar efteråt; om behovet av enhet för att kunna sprida evangeliet. En enhet som bara kan uppnås genom bön, högt i tak, strävan efter sanning och mod.

I dag finns det de som inte ser splittring bland Guds folk som något problem. Tvärtom förordar man detta, utifrån en iver att förbli renlärig. Då har man glömt bort att även de första kristna upplevde schism i svåra frågor som hotade att splittra församlingen. Precis så var det i Antiokia, när frågan om huruvida alla som blivit kristna behövde omskära sig skapade svallvågor. Frågan – i allra högsta grad frälsningsavgörande – såg omöjlig ut att lösa. Dikena var djupa. Paulus och Barnabas fick bege sig till Jerusalem för att få råd.

Förblir vi samman när frågorna är svåra och åsikterna starka?

—  Frida Park

Även i församlingen i Jerusalem var oenigheten stor. Men trots detta förblev de samman och bad och processade frågan. Efter mycket diskuterande visade en man mod och stod upp för sanningen i en konfliktsituation: Petrus.

Hela församlingen tystnade när de hörde hans ord. En tystnad av insikt, av överbevisning och enighet. Nej, man behövde inte omskära sig för att få del av Guds rike, men fyra krav ställdes – att avstå från mat som offrats till avgudar, avstå från sexuell omoral, från kött från strypta djur och från blod. Inga onödiga murar skulle byggas mot den som sökte sig till Kristus.

Lika modig hade inte Petrus varit tidigare, när han hycklande dragit sig undan från måltider och gemenskap med de oomskurna. För detta hade han blivit konfronterad av Paulus. Och bevisligen ändrat sig.

Anne Zaki under Lausanne movement.

Av detta finns det lärdomar att dra till vår tid. Om Paulus inte hade tillrättavisat Petrus för hans hyckleri, vilken teologi hade vi då ärvt? Ja, vad händer när ledare inte konfronterar osund teologi eller hyckleri? När vi är tysta i avgörande sanningsögonblick är församlingens framtid i fara.

Men även detta är avgörande: Förmår vi i dag skapa trygga rum där även den som säger sådant som kan upplevas som kontroversiellt får plats? Förblir vi samman när frågorna är svåra och åsikterna starka? Ber vi, diskuterar och visar varandra respekt? Vi har inte rätt att splittra där Jesus har enat. Anne Zaki sa det ännu mer kraftfullt: ”Att förvrida Guds ord och så splittring bland Guds folk är förräderi”. Och i det stora rummet i Seoul spred sig ett allvar, en instämmande tystnad: Ja, vi har inte rätt att dra gränser där Jesus inte dragit några.

Fler artiklar för dig