Hur kunde "Metoo" sprida sig så snabbt och bli en världsvid rörelse? Jo, när något berättade personligt om förtryck och utnyttjande på grund av kön bröts tystnaden. Den ena berättelsen ledde till den andra. Mod födde mod. Man var inte längre ensam om sin erfarenhet och när den berättades offentligt gjorde det skillnad. Någon lyssnade och tog det på allvar.
Just nu händer något liknande i Sverige, men denna gång handlar det inte om kön, utan om tro. När Dagen berättar om att unga människor mobbas och upplever sig utsatta i skolan på grund av sin kristna tro är det som att öppna dammluckorna. Detta berör många eftersom igenkänningen är stor.
En av dessa förfärande berättelser är den som handlar om Maja som Dagen nu skriver om. Maja blir kristen och är öppen med det för sina klasskompisar, vilket resulterar i mycket grov mobbing som pågick i grundskolan och sedan vidare i gymnasiet. Hennes kristna tro födde dessa plågoandar. Och hur det kan pågå så lång tid utan att något görs är obegripligt, oförsvarligt. Majas berättelse och de många andras liknande vittnesbörd som följer därpå gör att skolan behöver ta detta på största allvar.
Sveriges kristna råd har uppmärksammat den oacceptabla situationen och utreder i vilken omfattning kristna elever upplever sig få problem i skolan på grund av sin kristna tro. De tror på hundratals svar. Detta är ett viktigt initiativ och en nödvändig breddning och fördjupning av de 50 intervjuer som gjordes redan för ett år sedan och som då visade att kristna elever möter fördomar i skolmiljön.
Läs också Lärarna såg att Emma blev mobbad för sin tro – ingen ingrep
Det är kanske inte så förvånande att det finns fördomar. Men grovheten och att det får fortgå är mer än förvånande. Och det som var upprörande anmärkningsvärt i den tidigare studien var att misstänkliggöranden inte främst kom från andra kompisar, utan från andra vuxna i skolan. Det är häpnadsväckande uppgifter. Detta behöver genast utredas och åtgärdas. En sådan skola kan vi inte ha. Det är inte en skola för alla.
Religionsfrihet får inte reduceras till en papperstiger. Något som läraren i religionskunskap kan redogöra för. Det måste vara en hållning som sitter i ryggmärgen hos alla vuxna i skolan, och barn. Religionsfrihet och respekten för den andre som det för med sig uttrycks i handling, i ord och uttryck, i dialogen mellan lärare och elev.
De berättelser som nu växer fram, en efter en, ger ytterligare bränsle på brasan om religionens plats i skolan. Det är upprörande att höra om barn i den svenska skolan som ofrivilligt får klä skott för en tro de aldrig skyltat med. Och det är lika illa, som i fallet med Maja, när problemen uppstår för att praktiserande kristna inte håller tron för sig själva, som inte vill förpassa tron till en privat sfär. Och varför skulle de förväntas göra det?
Läs också Maja: De spottade på mig och slet av hårtussar för att jag är kristen
