Att präster och pastorer till sina vanliga rutiner numera lagt arbetet med att bistå asylsökande i juridiska processer är snarare regel än undantag. Genom relationer och delaktighet i integrationsorienterade verksamheter, gudstjänster och gemenskaper hittar migranter till kyrkorna, och ibland resulterar det också i konversion och kristen tro.
Därigenom har många församlingsanställda fått en inblick i Migrationsverkets bedömningar av de som åberopar konversion som asylskäl. Och det man har sett beskrivs träffande av Hanna Leonardsson, som i en uppsats analyserat Migrationsverkets syn på religion: ”Handläggarna frågar efter kunskap, konvertiterna svarar med handling”. (Dagen den 8 oktober)
Enkelt uttryckt: Det saknas kunskap och förståelse om kristen tro – trots att det finns gott om forskning på området.
Nu har Migrationsverket kommit med ett nytt ”Rättsligt ställningstagande angående metod för prövning då religion, inklusive konversion och ateism m.m. åberopas som asylskäl”. En uppgradering av tidigare ställningstagande från 2012. Att det 20-sidiga dokumentet har tagits fram visar att Migrationsverket har förstått att det behövs fördjupad kunskap om hur människor kommer till tro och hur religion manifesterar sig, både i Sverige och i det land som är aktuellt vid en avvisning. Migrationsverket har i viss mån tagit till sig av kritiken som uttryckts, skriver Sveriges kristna råd i Dagens Nyheter (Den 16 december), men långt ifrån tillräckligt.
SKR menar att situationen fortsatt är mycket allvarlig och ser systematiska brister i bedömningen av konvertiter.
Därtill är man frågande hur några få timmars intervjuer för att avgöra en konversions äkthet kan väga tyngre än präster och pastorers intygande, som ofta undervisat och levt nära konvertiten under lång tid.
Och det är riktigt att det finns mer att önska, men redan Migrationsverkets nya rättsliga ställningstagande kan göra skillnad om det blir vägledande i praktiken. I den står att det ska göras ”en noggrann undersökning av religionens betydelse för den sökande”, vilket innebär att prövningen ska ta hänsyn till konversion som en personlig, subjektiv och unik händelse. Liksom att utredningen ska ta sikte på ”hur processen att komma fram till ett ställningstagande gått till” samt hur detta kommer att ”manifesteras vid ett återvändande”. Det betyder att det inte längre räcker att bara pröva konvertiternas kunskaper. Man måste också ta hänsyn till hur tron manifesteras i handling.
Frågan infinner sig nu: Vad händer med de konvertiter som fått avslag på sin ansökan, men som ännu inte avvisats?
Hade Migrationsverkets handläggare varit bättre utbildade om religion och konversion och följt de nya riktlinjerna är sannolikheten stor att fler hade fått stanna. Den enda rimliga tolkningen av Migrationsverkets egen skrivelse är att det måste ske en omprövning av tidigare beslut om konvertiter som åberopat konversion som asylskäl, men fått avslag.
