Förra helgen tänkte vi på dem som har gått före oss och vi påmindes om att även vi kommer att dö en dag. De kommande söndagarna riktar vi blicken mot den yttersta tiden och mot domen.
"Därför skall jag låta förbannelsen drabba dig, Israel … Därför, Israel, bered dig att möta din Gud!" säger profeten Amos, och det låter onekligen hotfullt. Är jag själv beredd att möta min Gud? Inför honom kommer det inte att räcka med att visa upp mitt liv, min tro, min hängivenhet eller min goda vilja. Allt det kommer till korta inför den helige Guden.
Förbannelsen som Amos nämner är på riktigt. Jesus säger att Guds dom väntar den som inte tar emot honom som sin Herre (Joh. 3:18). Men "Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta förbannelsen på sig" (Gal. 3:13), och aposteln Johannes uppmanar oss: "Förbli i honom så att vi kan stå frimodiga när han uppenbarar sig."
Att vara ”i Jesus” innebär att omslutas och uppfyllas av honom: han blir jag och jag blir han, som Paulus uttryckte det (Gal. 2:20). Luther talade om ”det saliga bytet”: han tar straffet och förbannelsen för mina och hela världens synder – jag tar emot frid och barnaskap hos Gud genom Jesus oskyldiga lidande, död och uppståndelse.
"Men, när kommer tiden då jag ska få möta honom? Han dröjer ju!" När lärjungarna frågade om den yttersta tiden pekade Jesus på tecken som kan kännas igen i varje tid. Även i dag kan vi känna igen tecknen i klimatkrisen, samhällsklyftorna, krigen, den religiösa förföljelsen, de sexuella övergreppen, den falska religiositeten, och så vidare. Gör jag mitt hjärta hårt inför nöden och säger "det går ändå utför med allt"? Eller låter jag nöden gå mig till hjärtat och går med hjärtat till Jesus?
Nöden kan ju också drabba mig själv och människor i min närhet. Jesus säger att ”alla folk ska hata er för mitt namns skull”. Är jag beredd att lida vid Jesu sida, eller vill jag hellre höra omgivningen säga: ”Men du är ju ganska vanlig”? Varför vill jag nedgradera mig till att vara vanlig när jag kan vara gudomlig? När Jesus kommer tillbaka kommer vi att förvandlas till hans likhet. Men vi kommer inte att dela härligheten om vi inte delar lidandet. ”Den som håller ut till slutet skall bli räddad”, säger Jesus.
Jesus höll ut till slutet. Han stod ut med hatet och våldet och led i vårt ställe för att vi skulle kunna bli Guds barn (Heb 12:1-3). Han ber oss inte om något som han inte själv har gått igenom.
Den som förblir i Jesus får ett uppdrag: "Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk." Gud själv är den störste missionären. Han kom för att söka upp och rädda det som var förlorat (Luk. 19:10). Det gör han fortfarande, och i dag verkar han genom sin kyrka. Evangelium måste ropas ut till hela världen: det går att, på domens dag, möta Gud som en vän och inte som en domare.
Låt oss därför, i frimodig tro på Guds löften, gå med vår synd till Gud och i utbyte ta emot hans rättfärdighet, så att vi med glädje kan se fram mot hans stora dag. Låt oss därefter, utan rädsla och uppehåll, förkunna evangelium för alla folk. Låt sedan slutet komma, bara jag blir funnen i Jesus.
I vår vandring genom kyrkoåret har vi nu snart kommit fram till den tjugofjärde söndagen efter trefaldighet. Söndagens tema är "Den yttersta tiden".
Tjugofjärde söndagen efter trefaldighet
– ”Den yttersta tiden”
Gamla testamentet: Amos 4:12f
Därför skall jag låta förbannelsen drabba dig, Israel, jag skall göra detta med dig. Därför, Israel, bered dig att möta din Gud! Ty se: Han som formar bergen och skapar vinden, som förkunnar sina planer för människan, som låter mörkret bli morgonrodnad och går fram över jordens höjder - Herren, härskarornas Gud, är hans namn.
Episteltext: Joh 2:28-3:3
Ja, mina barn, förbli i honom, så att vi kan stå frimodiga när han uppenbarar sig och inte behöver vända oss bort i skam vid hans ankomst. Om ni vet att han är rättfärdig inser ni också att var och en som lever rättfärdigt är född av honom. Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn. Det är vi. Världen känner oss inte, därför att den aldrig har lärt känna honom. Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. Var och en som har detta hopp till honom renar sig själv liksom han är ren.
Evangelietext: Matteusevangeliet 24:3-14
När han sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom kom de fram och sade: ”Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?” Jesus svarade: ”Se upp så att ingen bedrar er. Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många. Ni kommer att få höra stridslarm och krigsrykten. Se till att ni inte låter skrämma er. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra. Allt detta är början på födslovärkarna. Då skall man utlämna er till att plågas och dödas, och alla folk skall hata er för mitt namns skull. Då skall många komma på fall och ange varandra och hata varandra. Många falska profeter skall framträda och bedra många. Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma.
Psaltaren Psalm: 39:5-8
Herre, lär mig inse att jag skall dö och hur få mina tillmätta dagar är, inse att jag är förgänglig. En handfull dagar är allt du ger mig, för dig är min livstid ett intet. Bara en vindfläkt är människan, som en skuggbild vandrar hon kring. Bara en vindfläkt är skatterna hon hopar, hon vet inte vems de en gång skall bli. Herre, vad har jag då att hoppas på? Mitt hopp står till dig.
