På 1520-talet reste Martin Luther på landsbygden i Sachsen och förfärades: "Hjälp, käre Gud, så mycket elände jag har sett! Det olärda folket, särskilt i byarna, vet ju alls ingenting om den kristna läran, och tyvärr är många kyrkoherdar alldeles oskickliga och oförmögna att ge någon undervisning."
För att råda bot på eländet gav Luther 1529 ut sin lilla katekes, där han förklarade innebörden av tio Guds bud, trosbekännelsen, Fader vår och dopet, nattvarden och bikten.
Hans skrift etablerades relativt snabbt. I slutet av 1500-talet och början av 1600-talet använde svenska präster katekesen flitigt för att uppfostra undersåtarna i den kristna läran. Biskopen i Växjö uttryckte en allmän uppfattning när han skrev att katekesen var ”den rätta utrensade kärnan och huvudgrunden av den hela Bibeln och helga Skrift”.
Prästerna besökte byarna och hade utförliga husförhör, ibland under flera dagar med husfadern, husmodern och alla drängar och pigor i hushållet.
Den respekterade kyrkoledaren Jesper Swedberg tjänstgjorde i början av sin karriär som regementspastor och förhörde nitiskt soldaterna på katekesen. Senare berättade Swedberg att de karolinska krigarna "bävade mer för mig än de hade bävat när de gick till slag mot fienden".
Den obligatoriska folkskolan blev lagstadgad 1842 och kyrkoherden var självskriven som ordförande i kommunens skolstyrelse. Ämnet kristendom var ett av de viktigaste ämnena på schemat. Många elever vittnade om hur svårt de plågades av att slå i sig Luthers förklaringar till olika bibelord.
Allt skarpare kritik framfördes dock mot utantilläsningen. Exempelvis ansåg frikyrkoledaren P.P. Waldenström att katekesen var mycket opedagogisk. Han menade dessutom att det var obibliskt att predika om människornas tillkortakommanden och att det var nödvändigt att framhålla mänskliga förtjänster. I katekesen betonas dock gång på gång att människan är en syndfull varelse och att hon enbart kan räddas av den gudomliga nåden.
I början av 1900-talet diskuterades ofta skolans och folkbildningens möjligheter. Flera nya läroböcker publicerades.
Selma Lagerlöf skrev en bok i geografi om gåsapågen Nils Holgersson som reste genom Sverige. Verner von Heidenstam fick hedersuppdraget att berätta om Sveriges historia och diktade i Svenskarna och deras hövdingar om tappra hjältedåd i fosterlandets tjänst.
Och så var det kristendomen. Regeringen tillsatte 1911 en så kallad katekesnämnd för att utreda hur Luthers lilla katekes kunde vara grund för en ny lärobok . Ledamöterna lade fram flera förslag till en utveckling av katekesen, som dock inte accepterades.
I början av det nya seklet skärptes kraven på demokrati och i november 1918 togs det avgörande beslutet i riksdagen att Sverige skulle ha allmän och lika rösträtt för män och kvinnor.
Den lilla katekesen uttryckte dock patriarkala värderingar. I en förklaring till fjärde budet betonade Luther hur viktigt det var att inte bara ”hedra din fader och din moder” utan också att tjäna och lyda våra ”herrar” och ”hava dem för ögonen”. I en sammanfattning av tio Guds bud framhöll han att Gud hotar att ”straffa alla dem, som överträda dessa bud; därför skola vi frukta för hans straff, så att vi icke bryta mot hans bud”.
Folkskolläraren Värner Rydén var socialdemokrat och 1919 ecklesiastikminister i en regering med liberalen Nils Edén som statsminister. Rydén hade huvudansvaret för den undervisningsplan som 31 oktober antogs av Kungl. Maj:t.
Enligt de nya riktlinjerna skulle undervisningen i kristendom undvika "sårande angrepp på andras åskådning" och "icke komma i strid med det nutida samhällets krav på tankefrihet för de enskilda individerna". Katekesen skulle placeras i 1500-talets historiska sammanhang och inte på samma sätt som tidigare vara etiska regler för eleverna.
I början av juni 1920 debatterades den nya undervisningsplanen i riksdagen. En kritiker ansåg att om man tog ”bort allt som har en bestämd kristlig konfession eller bestämmelse kommer man ut på ett gungfly”. Undervisningen blev då beroende av den enskilde lärarens godtycke.
En annan riksdagsman ansåg å andra sidan att de nya anvisningarna var en välsignelse. Undervisningen med katekesen hade blivit ett mekaniskt pluggande utan anknytning till barnens verklighet. De olika delarna virvlade runt i klassrummen likt "torra, abstrakta, obegripliga atomer".
Sannolikt var det i första hand de yngre lärarna som tillämpade undervisningsplanen. I maj 1927 överlämnades en protestskrivelse med 340 000 namn till Kungl. Maj:t med krav att katekesen åter noggrant skulle läras ut.
Ledare för detta uppror var prosten Lars Magnus Engström. Han skrev i en debattskrift att det skulle bli nödvändigt att inrätta flera skyddshem för minderåriga och att utvidga fängelserna om inte katekesen fick en given plats i kristendomsundervisningen.
År 1929 beslutade den konservativa regeringen att ett mindre antal stycken i katekesen åter kunde läras ut. I början på 1930-talet slog dock riksdagen fast att regeringen skulle ingripa mot varje övergrepp på grundtankarna i undervisningsplanen från 1919.
När utantilläsningen av den lilla katekesen ströks från schemat var det alltså ett viktigt beslut i den svenska undervisningens historia, i den process där skolan avskiljdes från svenska kyrkan.
Curt Isaksson
Läs även | Rune har Nordens största bibelsamling
---
Fakta: Källor:
Som källor har bland annat använts Katekesen som svensk folkbok av Hilding Pleijel och standardverket Svenska folkskolans historia.
---
