På parkeringen utanför Willys i Knivsta är det öde, sånär som på en röd Seat som ställt sig nära lageringången. Klockan är åtta på morgonen och butiken ska just slå upp portarna. Nedanför lastkajen står Britt-Mari Olofsson, volontär på Alsike kloster.
– Vi hämtar ut mat här varje dag, säger hon och tittar upp mot lastkajen.
– Innehållet varierar och kvalitén likaså, men det är allt som oftast frukt, grönsaker och bröd. Det kan vara en rispåse som gått sönder, några buckliga konserver. Kött och mejerivaror får vi inte hantera på grund av matsäkerheten.
I dag behöver hon inte bära särskilt mycket. På betongrampen står en plastlåda innehållandes mestadels vindruvor, gurkor och färsk bladpersilja. I en annan låda ligger, förutom några rotfrukter, ett antal paket knäckebröd där papperet på förpackningen rivits upp lite grann. En sådan förpackning köper inte butikens kunder, men knäckebrödet i sig är det inget fel på.
Britt-Mari Olofsson hugger med van hand tag i den tyngsta av de två lådorna och bär ner den till bilen där hon stuvar in den i bagageutrymmet.
– Ibland kan det vara upp till åtta lådor som vi får ta emot – det varierar verkligen. I går fick vi mycket bröd.
På snirkliga vägar bär det sedan av med maten, fram till den gamla skolbyggnad som sedan många år tillbaka är Alsike kloster. En verksamhet vars ekonomi uteslutande drivs av gåvor. Sedan slutet på 1970-talet har Helgeandssystrarna berett plats åt flyktingar som väntar på asylbesked. Just nu bor mellan 20 och 25 personer här, för några år sedan trängdes över 60 personer i huvudbyggnaden och i de intilliggande stugorna.
– Då var maten som vi fick verkligen ett värdefullt tillskott! Men det är den i dag också, även om vi ibland får ge vidare en del som vi inte hinner ta tillvara, säger Britt-Mari.
Syster Rose från Kenya är novis på klostrer och en av dem som ansvarar för hushållet. Hon möter Britt-Mari med ett stort leende och hjälper henne att ta in lådorna i köket. I dag ska hon laga fisk och potatis till lunch. Paprikorna som hon ser i lådan blir bra att ha i en sallad.
Det händer att klostret får ta emot rejäla mängder av en viss sorts frukt, som mango, ett helt flak med färska fikon eller flera lådor med jordgubbar som håller på att bli övermogna.
– Det är syster Karin så bra på att ta hand om, säger syster Rose och visar oss ner till källaren där förrådet av välfyllda glasburkar och flaskor finns. Där ryms både jordgubbssaft och små burkar med mango chutney, fikonmarmelad och aprikossylt. Frukten hade annars ruttnat i en container.
Men det är inte bara klostrets husfolk och boende som gläds över maten som tas tillvara.
Läs även Dokument: Från soptunnan till tallriken
När vi träffar Anders Hallenberg, butikschef på Willys i Knivsta, utstrålar han tacksamhet över att Alsike kloster vill ta emot maten och frågar oss nyfiket om verksamheten där.
– Nu får jag gåshud! säger han, påtagligt berörd av hur kasserade varor från butiken kommer till användning.
Det är bland det värsta jag vet att kasta ätbar mat.
– Det skänker en inre tillfredsställelse, helt klart, säger Anders Hallenberg och klappar sig med handen över hjärtat.
– Det är bland det värsta jag vet att kasta ätbar mat.
Tror du vi kommer att få se fler matbutiker göra liknande satsningar?
– Det är jag helt övertygad om. Det ligger ju mycket i tiden nu att minska matsvinnet, vi har sett ett ökat engagemang för de här frågorna.
Att jakten på lösningar för att minska matsvinnet är på tapeten håller även Johanna Eurén, kommunikationschef på Willys AB, med om.
– Det ser vi tydligt, både vad gäller butiker och hos våra konsumenter och kunder. Allt fler matbutiker börjar jobba med att skänka mat vidare. Det har blivit mycket mer angeläget de senaste fem, sex åren att inte slänga mat.
Trots att hon jobbar på huvudkontoret har hon hört talas om Alsike kloster och samarbetet som finns.
– Det är ett arbete som är roligt att få vara med och stödja, säger Johanna Eurén.
Hon uttrycker också en stor tacksamhet över hjälpen de får att minska matsvinnet, även om det inte ska vara fråga om att dumpa matavfall på någon. Målet är att slippa slänga fullt ätbar mat och i stället ge den dit den bäst behövs.
Det hör ju till den kristna grundtanken att hjälpa den utsatta människan.
– Vi letar aktivt efter organisationer att samarbeta med. Vi har 200 butiker i landet och hittills har vi runt 100 samarbeten. För oss är det viktigt att samarbeta med organisationer som arbetar för människor i utsatthet. Men det behövs också ett matsäkerhetstänk i hela kedjan, ibland är det där det faller.
Ni samarbetar bland annat med Frälsningsarmén och Stadsmissionen på flera håll – hur kommer det sig?
– De faller in under kategorin att de vänder sig just till människor som lever i utsatthet. De har en lång tradition av att verka på det sättet och det är ordning och reda. Det hör ju till den kristna grundtanken att hjälpa den utsatta människan, säger Johanna Eurén.
Hur viktiga skulle du säga att deras insatser är för att ni ska uppfylla ert mål om minskat matsvinn?
– Det är helt avgörande för att detta ska lyckas. Vi har ett fantastiskt samarbete på många håll i landet och vi ser deras stora engagemang varje dag. Det finns en förståelse och en kompetens hos dessa organisationer.
På Alsike kloster börjar det bli dags att förbereda dagens lunch. Syster Rose sätter sig vid köksbordet och hackar upp några av de djupröda paprikorna. Jag och fotografen har bjudits på kaffe och syster Rose dukar även fram bröd och pålägg. Och lyckan över att fikonen som marmeladen består av slapp hamna i sopkorgen får på så sätt komma fler till gagn.
Läs även Migrationsverket tror inte Alsike-nunna som intygat konvertiters nya tro
