Jesus lät sig inte döpas för sin egen skull. Hela Jesu liv var ett liv i tjänande.
— Daniel Ringdahl
Nytt år, nya … orosmoln? Det nya årtiondet har startat skakigt. Omkring nyår blev relationen mellan USA och Iran iskall sedan USA attackerade och dödade bland annat den iranske militäre ledaren Soleimani. Oron för ett potentiellt krig i Mellanöstern är stor. Samtidigt möts vi av hemska bilder från bränderna i sydöstra Australien, med enorma skador på djur och mark, där även ett flertal människor har omkommit. Australien är avlägset, men vi minns bränderna i Sverige sommaren 2018 och många känner djup oro.
Starten är skakig och framtiden osäker. Vi har inga löften om fred, frihet och hälsa i livet, men Jesajas ord kan trösta var och en som oroas. Gud lovar sitt folk att ingenting kan skada den som har Gud till sin Herre och beskyddare. Men Gud lovar inte frihet från prövningar. Det står ju faktiskt: ”När du går genom vatten … när du går genom eld …” För Guds folk är inte frågan om de ska möta prövningar, utan när de ska möta dem och hur.
Efter att Jesaja hade framfört Guds ord fick judarna vara med om svåra militära nederlag. De fick till och med se templet i Jerusalem förstöras och folket föras bort i exil. Och ändå var Guds löften alldeles sanna och trovärdiga: ingenting skulle skada dem. Hur går det ihop? Och vad betyder det för oss, som har samma löften men ändå får uppleva sorger, sjukdomar och olyckor?
Jesu dop hjälper oss att förstå. Hur då? Berättelsen är inte alldeles enkel, men vi är i gott sällskap. Evangelisten Matteus berättar att även Johannes Döparen tyckte det var märkligt att Jesus ville bli döpt av honom. Men Jesus lät sig inte döpas för sin egen skull. Hela Jesu liv var ett liv i tjänande, och dopet i Jordan markerade startpunkten för Jesu offentliga verksamhet som skulle leda till korset. När Jesus steg ner i vattnet gick han in under våra villkor och tog på sig vår börda. När Jesus stod upp igen från dopet hördes en röst från himlen som ekade av profeten Jesajas (42:1) och Psaltarens (2:7) ord: Jesus är Guds utvalde hjälte som världen har väntat på i generationer!
När vi går in i det nya året och decenniet gör vi det i vetskapen om att världens farligaste fiender inte är maktmänniskor, terrorister och inte ens klimatförändringar. Våra farligaste fiender är satan, synden och döden, och dem har Jesus besegrat genom sin död och uppståndelse (Kol. 2:13–15). Gud har gått genom vatten och eld i vårt ställe – han har till och med gett sin Sons liv i utbyte för oss. När Gud säger att han ska beskydda sitt folk är det inte ett förtäckt hot utan ett löfte att vila i. För var och en som vill ta emot det!
I dopet blev du upptagen i Guds familj, renad från dina synder, nyskapad av Gud och fylld med Guds helige Ande. Oavsett hur året utvecklar sig, oavsett vilka prövningar vi får möta eller vilka konflikter som blossar upp – Jesus Kristus är densamme och han är vår beskyddare. Därför kan vi möta det nya året med glädje och förtröstan. "Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt." (Ps. 73:26.)
Söndagens bibeltexter:
Gamla testamentet: Jesaja 43:1–4
Nu säger Herren, han som har skapat dig, Jakob, han som har format dig, Israel: Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har gett dig ditt namn, du är min. När du går genom vatten är jag med dig, vattenmassorna skall inte dränka dig. När du går genom eld skall du inte bli svedd, lågorna skall inte bränna dig. Jag är Herren, din Gud, Israels Helige är den som räddar dig. Jag lämnar Egypten som lösen för dig, jag ger Kush och Seba i utbyte. Du är dyrbar för mig, jag ärar och älskar dig. Därför ger jag människor i utbyte mot dig, andra folk som betalning för ditt liv.
Episteltext: Apostlagärningarna 8:14–17
Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord sände de dit Petrus och Johannes, som reste ner och bad för de troende att de skulle få helig ande. Ty ännu hade Anden inte kommit över någon av dem, de var bara döpta i herren Jesu namn. Men nu lade apostlarna sina händer på dem, och de fick helig ande.
Evangelietext: Markusevangeliet 1:9–11
Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och döptes i Jordan av Johannes. När han steg upp ur vattnet såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. Och en röst hördes från himlen: ”Du är min älskade son, du är min utvalde.”
Psaltaren: Psalm 89:20–29
Du talade en gång i en syn, du sade till dina trogna: ”Jag kröner en hjälte, jag upphöjer en yngling ur folket. Jag har funnit David, min tjänare, och smort honom med min heliga olja. Min hand skall vara hans fasta stöd, min arm skall ge honom styrka. Ingen fiende skall överrumpla honom, ingen våldsman skall kuva honom. Jag skall krossa alla fiender i hans väg och slå ner dem som hatar honom. Min trofasthet och nåd skall följa honom, i mitt namn vinner han seger. Jag skall lägga havet under hans hand, floderna under hans välde. Han skall säga: Du är min fader, min Gud och min räddande klippa. Han skall vara min förstfödde, den högste bland jordens kungar. För evigt skall jag visa honom nåd, mitt förbund med honom skall stå fast.
