Han är min sång och min glädje! Och glöm inte bort att änglarna finns! Helén och Anders Olsson från Lagadalskyrkan i Strömsnäsbruk har tagit med sig vännen och kantorn från Traryds församling, Boel Dougan, i en spontan sångstund utanför lägenheter där många av de äldre och isolerade bor.
Göta Eriksson, 96 år, står redan och väntar i solen ute på balkongen. Hon visste att det skulle komma besök där utanför och hon hade tipsat grannarna. Allt eftersom dyker fler upp på balkongerna, de sjunger med och klappar i händerna.
– Ni är så fantastiskt duktiga! Och bara att komma på idén! säger Göta lyckligt.
När gitarrerna packas ihop börjar Göta fira ner ett litet paket med snöre från sin balkong på andra våningen. Hon har gjort små hjärtan i gips att hänga i påskriset.
– Jag önskar så att ni hade kunnat komma in, jag har faktiskt bakat struvor så det hade ni fått smaka.
Isoleringen på grund av coronaviruset tär på många av de äldre och ensamma.
– Jag är så ledsen, säger Göta. Jag kan inte gå någonstans, och jag kan inte träffa mina barn ens. Men jag pratar med dem varje dag.
Och Helén uppmuntrar, önskar Guds välsignelse.
– Även om det bara blir en liten stund så vill vi uppmuntra er. Och vi ska försöka att komma tillbaka!
Vi promenerar vidare genom det lilla småländska samhället vid Laganån. En äldre dam med rollator tvärvänder och följer med när hon får höra att det är sångstund på gång. Och lite längre bort vid ett annat lägenhetskomplex har det redan samlats ett gäng i solen. Sångerna är välkända och många sjunger med. Ovan där, Pärleporten, O store Gud. Och en fin liten sång som säger att "det kanske stormar runt omkring mig, men i Herrens händer är jag trygg".
– Nu är det läge om något att sjunga, säger Helén.
Och maken Anders håller med:
– Vi behöver sprida så mycket glädje som vi kan. Det vi gör här är inga märkvärdigheter, det är så enkelt och opretentiöst, och jag vill verkligen uppmuntra fler att göra så här.
Boel instämmer:
– Det ger så mycket till dem som lyssnar – och själv så blir man hundra gånger gladare!
