Påskens ögonvittnen: Kvinnorna först på plats när Jesus uppstod

Exakt vilka kvinnor det var som blev de första att upptäcka att graven var tom, råder det delade meningar om. Men att det var just kvinnliga vänner till Jesus, och inte några av hans manliga lärjungar, är de fyra evangelisterna (Matteus, Markus, Lukas och Johannes) rörande överens om. Det var Maria från Magdala, "den andra Maria" eller Jakobs mor Maria och kanske även Salome eller Johanna, som tidigt i gryningen på söndagen begav sig med kryddor och olja till den uthuggna klippan där Jesus lagts. Enligt judisk sed skulle kroppen tvättas, smörjas och lindas, som en balsamering. Men det som var tänkt att bli en lugn stund kring denna ritual, skulle visa sig bli något helt annat. På vägen hade kvinnorna hunnit dryfta problemet med den stora tunga stenen som förseglade gravöppningen. Kunde det finnas någon på platsen som kunde hjälpa dem att rulla bort den? Men bryderierna ska visa sig onödiga. När de kom fram var stenen bortrullad.

Mest dramatik utspelar det sig i Matteus evangelium: Ef­ter sab­ba­ten, i gry­ning­en den förs­ta vec­ko­da­gen, kom Ma­ria från Mag­da­la och den and­ra Ma­ria för att se på gra­ven. Då blev det ett kraf­tigt jord­skalv, ty Her­rens äng­el steg ner från him­len och kom och rul­la­de undan ste­nen och sat­te sig på den. Hans ut­se­en­de var som blix­ten och hans kläder vi­ta som snö. Vak­ter­na ska­ka­de av skräck för honom och blev lig­gan­de som döda.

Till skillnad från vakterna verkar dock kvinnorna stå pall för chockupplevelsen. I stället för att lägga benen på ryggen och springa därifrån stannade de kvar och bjöds in i graven av ängeln. När ögonen hade vant sig vid mörkret kunde de själva se att bindlarna som kroppen svepts in i efter korsfästelsen låg kvar, men att kroppen var försvunnen. I Markus och Lukas evangelium befinner sig ängeln eller änglarna inne i graven, för att vänta på kvinnorna. Änglarna har lysande vita kläder och använder den klassiska öppningsfrasen som ofta återkommer i Nya testamentet i samband med änglabesök: "Var inte rädda".

Men det var inte bara änglar som var där för att möta kvinnorna. I två av evangelierna framträder den uppståndne Jesus själv. Plötsligt ska han ha kommit gående emot dem och hälsat på dem. Då står det att kvinnorna rusade fram, kastade sig ner och grep om hans fötter. Man kan bara föreställa sig vilka känslor som de måste ha upplevt; stark bävan och glädjerus i en salig blandning.

I Johannes evangelium är det bara Maria (troligen är det Maria från Magdala som åsyftas) som får möta honom. Hon står utanför graven och gråter, i tron om att någon har rövat bort "hennes" Herre. Då ser hon en person som hon först gissar är trädgårdsmästaren. Men när han säger hennes namn, känner hon igenom honom och utropar "Rabbuni", som betyder mästare på hebreiska.

När kvinnorna själva har sett och tagit in det som hänt, är det dags för dem att sprida nyheten vidare. Det blir Maria från Magdala och hennes väninnor som, med andan i halsen, får tala om det ofattbara och underbara för de uppgivna lärjungarna: Jesus har uppstått! Han är inte död!

Läs mer Tre dygn – som förändrade världen

---

Kvinnor runt Jesus

• Lärjungarna: De tolv apostlarna är män, men enligt flera bibelställen finns det även en grupp kvinnor som lever nära Jesus. När kvinnorna står vid den tomma graven påminner en ängel dem om Jesu ord: "Kom ihåg vad han sa till er medan han ännu var i Galileen..." (Lukasevangeliet 24:6). Det visar att de hade följt honom en längre tid.

• Jesus om kvinnor: Det är tydligt att Jesus inte avvisar kvinnor, utan tvärtom, ger dem huvudroller. Kvinnan vid Sykars brunn (Johannesevangeliet 4), kvinnan som undviker stening (Johhannesevangeliet 8) och inte minst, kvinnorna vid graven, är några tunga bibelställen där kvinnor har avgörande betydelse.

• Central bibelvers: "Men äng­eln sa­de till kvin­nor­na: "Var in­te rädda. Jag vet att ni söker ef­ter Je­sus, som blev korsfäst. Han är in­te här, han har upp­stått, så som han sa­de. Kom och se var han låg." (Matteus­evangeliet 28:5)

---