Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl.
Det finns en otrolig kraft i traditioner. Jag tror att man kan avgöra vad som är verkligen viktigt i människors liv genom att se vilka traditioner man har. Låt mig ge ett exempel. När våra barn var små hade vi en mycket tydlig tradition för hur en födelsedag skulle firas. Tidigt på morgonen skulle hela familjen rada upp sig utanför födelsedagsbarnets dörr. Utan att knacka skulle vi sedan stiga in samtidigt som vi framförde sången “Ja må han leva uti hundrade år”. Den uppvaktade måste naturligtvis spela sovande och överraskad även om han eller hon varit vaken sedan flera timmar tillbaka. Därefter skulle paket överlämnas och kramar utväxlas. Till sist skulle en favoritfrukost överlämnas till födelsedagsbarnet som i godan ro fick avnjuta den i sängen, omgiven av syskon och föräldrar. Denna tradition, som upprepades för varje familjemedlem, signalerade något helt avgörande för oss som familj. Vi firade att vi hade varandra, att vi älskade varandra och att varje familjemedlems födelse var en gåva till oss alla! Det är en absurd tanke om vi skulle gjort med födelsedagarna som många människor förhåller sig till livet i stort: “Vi får se vad vi känner för”.
[ Niklas Piensoho: Paulus sysslar inte med kristen uppfostran ]
Det finns saker man ska göra oavsett hur det känns och det finns högtider vi ska fira oberoende av våra tillfälliga sinnesstämningar. Varför det? Av det enkla skälet att vissa traditioner är större och viktigare än oss själva och det finns saker värda att fira oberoende av vilket sinnestillstånd vi råkar befinna oss i. Jag tillhör dem som menar att ordningar, traditioner och strukturer är ett av de bästa botemedlen mot vilsenhet, tungsinne och leda.
Ordningar, traditioner och strukturer är ett av de bästa botemedlen mot vilsenhet, tungsinne och leda.
— Niklas Piensoho
Varje söndag firar vi att Jesus uppstått från de döda. Det är sant och värt att högtidlighålla oavsett vem som sjunger eller hur engagerad pastorn är. En av mina tidigare kollegor, pastor Martin Tornell gick varje söndag till Filadelfiakyrkan nästan ända fram tills han gick hem till Gud förra året, 95 år gammal. När en och annan av hans jämnåriga klagade på sångstil och gudstjänstform svarade Martin alltid på samma sätt: “Vi har aldrig dåliga möten i Filadelfia”. Det säger mer om Martin än om våra gudstjänster. För Martin handlade gudstjänsten inte om tycke och smak. Inte ens om vad han själv kände. Nej, gudstjänsten handlade om att han stod i en tradition som upprätthållits av kristna i 2000 år. Varje söndag försöker vi efter bästa förmåga uttrycka vår tacksamhet för det faktum att Gud uppväckt Jesus från de döda och att makten ytterst vilar i händerna på “lammet som blivit slaktat” och inte i händerna på någon mänsklig maktmänniska. Vem kan låta bli att fira ett sådant faktum när världen ser ut som den gör?
På söndag är det första advent. I Filadelfia ska vi sjunga välkända sånger, om än i en digital gudstjänst. Vi ska läsa välkända texter och jag ska upprepa samma sak som jag försökt säga i stort sett varje första advent som jag predikat: Jesus är kungars kung! Men han kommer inte med vapenskrammel och maktanspråk. Nej, universums härskare gör entré på en åsna i ödmjukhet. På söndag firar vi att universum inte styrs av den som har flest maktmedel och terrorverktyg på sin sida utan av den som är ödmjuk, självutgivande och kärleksfull. Oavsett hur du mår eller vad du känner ska du på söndag stämma in i sången: “Gå Sion din konung att möta” och “Hosianna Davids son”. Även om du sitter ensam hemma framför din dator så vill jag uppmuntra dig att sjunga med för full hals. Varför då? Det finns saker värda att fira oavsett pandemier, mötesförbud och ensamhet. Sjung med för full kraft. På söndag ska vi fira!
[ Niklas Piensoho: Jag visste först inte om jag skulle överleva ]
