Vid ett tillfälle frågade Jesus sina lärjungar vem människorna sa att han var, och sedan frågade han lärjungarna: “Och ni? Vem säger ni att jag är?” (Matt 16:15.) Den frågan är fortfarande aktuell. Vad säger du egentligen om Jesus, vem är han?
Frågan var central för Maria. För omgivningen såg hennes graviditet ut som ett misslyckande, och för hennes man Josef var den en förödmjukelse. Maria och Josef var visserligen trolovade men inte gifta och så var Maria gravid. Men det som till det yttre såg ut som en skandal var i själva verket något helt annat.
Tänk om barnet bokstavligen är den Högstes son.
Texten börjar: “I den sjätte månaden.” Av vadå? Inte den sjätte månaden på året utan i den sjätte månaden av en annan graviditet, för Lukasevangeliet börjar med paret Sakarias och Elisabeth som får besök av en ängel som lovar dem ett barn, trots att de sedan länge är för gamla för det. Det hör inte till vanligheterna, ens i Bibeln, att änglar besöker människor, men vi anar att något alldeles särskilt håller på att hända.
Maria får det mest omvälvande uppdrag en människa någonsin har fått: hon ska bli mor till Guds son. Till det yttre är barnet som alla andra små pojkar men bortom det yttre ryms en annan värld. Ängeln Gabriel berättar om barnet som har ett gudomligt ursprung – “därför skall barnet kallas heligt och Guds son” – och ett gudomligt uppdrag – “Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt”.
Det är så stora ord, genomsyrade av den judiska tron och historien. I årtusenden hade Gud lovat Israel en kung som skulle vara rättvis, rättfärdig och vars rike aldrig skulle störtas. Gud gav löftet till David cirka tusen år innan Jesus föddes (2 Sam. 7:11-16) och till patriarken Jakobs son Juda, ytterligare några hundra år tidigare (1 Mos. 49:10). Det var viktiga löften för ett folk som i praktiken inte hade styrt över sig självt på över 600 år. Man väntade på att Guds löften skulle gå i uppfyllelse.
Det är inte konstigt att Maria undrade hur det kunde vara möjligt och det gör vi också. Många försöker förstå berättelsen genom att omtolka den: ängeln talar om en andlig verklighet, varje barn är ett kungabarn, poängen i berättelsen är Marias mod, och så vidare. Men tänk om det faktiskt är som Lukas berättar. Tänk om barnet bokstavligen är den Högstes son och kung över ett rike som aldrig upphör.
[ Daniel Ringdahl: Våldets väg är aldrig Jesu väg ]
Jesus kommer senare i livet bekräfta att han är kung men över ett annat rike (Joh. 18:36-37), och att hans uppdrag är att bära våra synder genom sin död och uppståndelse (Luk. 31-34). Det är ett omöjligt uppdrag och förklarar varför det är avgörande att Lukas skildring är bokstavligt sann. För det vore löjligt naivt att tro att en bristfällig människa skulle kunna bortta världens synd och försona oss med Gud. För en gudomlig försoning krävs en gudomlig medlare.
Maria trodde ängelns ord och litade på Guds godhet. Det verkar ha dröjt flera år innan hon verkligen förstod vem hennes son djupast sett är, men till slut tog Maria emot honom som sin och hela världens frälsare. Och du, vem säger du att Jesus är?
---
Veckans bibeltexter enligt kyrkoåret
Tema: Guds mäktiga verk (Jungfru Marie bebådelsedag)
Text från Gamla testamentet: Mika 5:2-4
Men från dig, Betlehem i Efrata, så obetydlig bland Judas släkter, skall jag låta en härskare över Israel komma, en som leder sin härkomst från forntiden, från det längesedan förflutna. Ja, folket skall vara utlämnat till dess hon som skall föda har fött. Då skall de som är kvar av hans bröder återvända till Israels folk. Han skall träda fram som herde med Herrens kraft i Herrens, sin Guds, höga namn, och folket skall bo i trygghet, nu då han blir ärad över hela jorden.
Episteltext: Romarbrevet 4:18-21
Där allt hopp var ute höll Abraham fast vid hoppet och trodde, så att han kunde bli far till många folk, enligt ordet: Så talrik skall din avkomma bli. Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp var utan livskraft – han var omkring hundra år gammal – och att Saras moderssköte var dött. Inför Guds löfte tvivlade han inte i otro utan fick kraft genom tron. Han gav Gud äran och var förvissad om att det Gud har lovat kan han också infria.
Evangelietext Lukasevangeliet 1:39-45 och
Några dagar efteråt gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst: »Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.«
Lukasevangeliet 1:26-38 (som läses varje år)
I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: »Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.« Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: »Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.« Maria sade till ängeln: »Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.« Men ängeln svarade henne: »Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.« Maria sade: »Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.« Och ängeln lämnade henne.
Psaltaren: Psalm 147:7-15
Tacka Herren med sång, lovsjung vår Gud till lyra, han som täcker himlen med moln, som skänker regn åt jorden och låter gräset gro på bergen, han som ger föda åt djuren, åt korpens skrikande ungar. Han gläder sig inte åt stridshästars kraft och soldaternas snabba steg. Nej, Herren älskar de gudfruktiga, dem som hoppas på hans nåd. Lova Herren, Jerusalem, Sion, prisa din Gud. Han gör bommarna för dina portar starka och välsignar ditt folk där inne. Han ger fred och välgång åt ditt land och mättar dig med finaste vete. Han sänder sitt bud till jorden, snabbt löper hans ord.
