Vem är du? Söndagens bibeltexter både svarar på frågor och ställer frågor. Att läsa dem är som att kika in i ett kalejdoskop: oväntade bilder träder fram mitt i det vanliga. Texterna komplicerarar våra självbilder, ger nya bilder av vilka vi är: bilder som både rubbar våra cirklar och öppnar nya dörrar.
Jesaja berättar om när han som tonåring fick oväntat besök. Sexvingade serafer dök upp. De lovsjöng så att trösklarna skakade och rummet fylldes av rök. Jesaja krympte, kände sig som grus. Men hans skuld och skam lyftes av. Förlåten och vettskrämd hör grabben hur Herren inbjuder honom: “Vem vill bli min budbärare?” På darriga ben svarar Jesaja “Här är jag. Sänd mig.” Hans självbild har blivit ny. Om Gud tror på honom, då vill han våga tro att han kan bidra.
Sedan pekar Jesus på den vingligaste av lärjungar. “Petrus”, säger han. “Du är en klippa som jag ska bygga min kyrka på”. Oj. Petrus? Klippa?
I Matteusevangeliet ställer Jesus en obekväm fråga: “Alla har åsikter om mig, men vem säger du att jag är?” Vad svarar du på frågan vem Jesus är?
Sedan pekar Jesus på den vingligaste av lärjungar. “Petrus”, säger han. “Du är en klippa som jag ska bygga min kyrka på”. Oj. Petrus? Klippa?
Ingen annan skulle kommit på tanken att förknippa Petrus med en stadig klippa, men Jesus ser det vi inte ser. Han lockar fram det bästa i oss – om vi låter Honom. Petrus, som i evangelierna ofta missförstod och trampade snett, förändras med Andens hjälp. Vår karaktär kan förädlas. Vårt beteende kan förändras. Vi är fria att vara annorlunda. Petrus låter Gud forma honom till den unga kyrkans tydlige ledare. Apostlagärningarna visar senare hur Petrus hanterar kändisskapet med smittande ödmjukhet.
I dagens episteltext golvar Petrus vår självbild. Med en bred och färgstark pensel målar han Guds bild av vilka vi är. Petrus skriver till en utspridd skara nykristna. De är osäkra på hur man ska vara och leva som kristen. Dessutom hotade och utsatta för trakasserier. Ärligt talat beter de sig inte särskilt bra själva heller.
[ Britta Bolmenäs: Kyrkan är inte skapad för att visa fasader ]
Strax innan dagens bibelord säger Petrus till dem att skärpa sig. Att lägga av med all slags ondska, falskhet, avund och skitsnack. Förklarar att om andra ska vilja smittas av deras tro behöver de uppföra sig som Guds älskade barn. Därefter dunkar Petrus fram dagens ord: “För ni är ett utvalt släkte. Kungar och präster. Ett heligt folk: Guds folk som ska förkunna Hans storverk.”
Va? Hur kan dessa klantiga kristna få kallas utvalda kungar och präster? Heliga?
Jo. För att detta är deras och vår sannaste identitet. Gud ser annat och mer i oss än vad vi ser. Han vill skala av oss bråten, ta oss i handen och leda oss in i sin frihet. Trots alla våra kantigheter är vi mer än vi vågade tro om oss själva: Vi är Guds utvalda. Heliga. Utsända.
[ Britta Bolmenäs: Fastna inte i allt du inte kan ]
Nästa gång du ser en spegel: Stanna upp. Se dig själv. Du ser på Guds utvalda. Du ser en präst, en drottning eller kung. Du ser någon som är anförtrodd uppdraget att peka på den Gud som gör guld av grus. Den som Gud frågar: “Vem ska jag sända, vem vill gå? Du får ta ett djupt andetag och svara: “Herre, här är jag. Sänd mig.”
---
Sänd av Gud
Apostladagen
Tema: Sänd mig
Gammaltestamentlig text: Jesaja 6:1-8
Det år då kung Ussia dog såg jag Herren. Han satt på en hög och upphöjd tron, och hans mantelsläp fyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar: med två vingar skylde de ansiktet, med två skylde de kroppen och med två flög de. Och de ropade till varandra: Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet. Ropet kom trösklarna att skaka i sina fästen, och templet fylldes av rök. Jag sade: Ve mig! Jag är förlorad, ty jag har orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot. En av seraferna flög fram till mig med ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. Med det vidrörde han min mun och sade: »När detta vidrör dina läppar blir din skuld borttagen och din synd sonad. Och jag hörde Herrens röst. Han sade: »Vem skall jag sänd, vem vill vara vår budbärare?« Jag svarade: »Jag, sänd mig!«
Episteltext: Första Petrusbrevet 2:4-10
När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus. Det står ju i skriften: Se, på Sion lägger jag en hörnsten, utvald och ärad; den som tror på den skall inte stå där med skam. Äran tillfaller alltså er som tror. Men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna ratade blivit en hörnsten en sten som de snavar på, en klippa som de stöter emot. De stöter emot därför att de inte lyder ordet. Så är det förutbestämt för dem. Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk . Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.
Evangelietext: Matteusevangeliet 16:13-20
När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi frågade han sina lärjungar: »Vem säger människorna att Människosonen är?« De svarade: »Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet.« – »Och ni«, frågade han, »vem säger ni att jag är?« Simon Petrus svarade: »Du är Messias, den levande Gudens son.« Då sade Jesus till honom: »Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.« Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.
Psaltaren: Psalm 40:6-12
Stora är de ting du har gjort, dina under, Herre, min Gud, och dina planer med oss. Ingen kan mäta sig med dig. Jag vill tala och berätta om dem, men de är fler än jag kan räkna. Slaktoffer och matoffer önskar du inte, du har lärt mig att lyssna. Brännoffer och syndoffer begär du inte, därför säger jag: Jag är här. I bokrullen står vad jag skall göra. Gärna gör jag din vilja, min Gud, jag har din lag i mitt hjärta. Jag bär bud om din trofasta hjälp till den stora tempelskaran. Jag håller inte tillbaka mina ord, det vet du, Herre. Jag tiger inte om din hjälp, att du är trofast och räddar förkunnar jag. Jag döljer inte din godhet och trohet för den stora tempelskaran. Du, Herre, håller inte tillbaka din barmhärtighet mot mig, din godhet och din trohet skall alltid bevara mig.
----
