Vi glömmer lätt det vi borde komma ihåg och kan ofta inte sluta tänka på det vi borde glömma. Vi tappar bort erfarenheter och minnen av Guds ingripande men kan gripande nog inte komma vidare från andra minnen i livet som bakbinder och krymper oss.
Som den där kommentaren från mellanstadiet som lever kvar.
Det finns en otrolig kraft i att minnas vad Gud gjort, att inte glömma bort att komma ihåg det oförglömliga. I Psaltaren 103 tittar Kung David långt tillbaka och andas in livgivande syre när han påminner sig själv om Förbundets Gud som inte sviker. Ur minnet vaknar sången, lovprisningen till den Gud som sätter nya fjädrar på trötta örnar, som är sen till vrede och stor i nåd.
I Bibeln är ofta Guds gärningar grunden för lovprisningen. Berättelserna färdas i generationer om den stora räddningen, om den stora Räddaren. Paradtexten om uttåget ur Egyptens slaveri blir inte bara en historielektion, det blir också en påminnelse om nerven i Guds väsen. Gud är en Gud som räddar. Han har gjort det förr, han ska göra det igen.
Gud hade kunnat komma till oss avtäckt i full kraft, förtärande eld och helighet, blåst rent hus med fullkomlig makt. Tanken hissnar och hjärtat får svindel när Gud tämjer sig själv och relaterar till oss som en förälder som förbarmar sig över sina barn. Ett nytt förbund, en bättre deal. “Åt alla som tog emot Honom gav Han rätten att bli Guds barn.” (Joh 1:12)
Rakt in i en trång situation invaderades vår familj av ett bönesvar...
Avstampet för lovsång är vem Gud är och vad Gud gjort, gör eller kommer att göra. Gud uppenbarar, handlar och talar, vi ger respons. Gud är före allt och finns kvar om allt skulle ta slut, Gud är en evig Far. Vår sång finns för att Gud redan sjungit sin sång över oss.
Att glömma är vår stora farlighet. Jesus ger en glömska-varning i samband med den första nattvarden. Brödet bryts, en ny deal: “Nu sluts ett nytt förbund. Glöm inte vem jag är, kom ihåg vad jag gör och fira denna måltid till minne av mig”.
Men vi glömmer lätt och nästan inget är så förledande för vår tro och tillbedjan.
För ett antal år sedan fick jag och min fru en ekonomisk gåva av en okänd person. Rakt in i en trång situation invaderades vår familj av ett bönesvar, av ett under med ofattbar precision. Vi översköljdes av Guds omsorg, smakade vad det innebär att vara sedd av Gud själv. Men ändå behöver jag och Maggan gång på gång påminna varandra om händelsen, för vi glömmer och med glömskan kommer en förtröstans förlamning krypande.
Jag hoppas att denna strof ur en pop-låt aldrig ska bli en beskrivning för mitt liv tillsammans med Gud, en evig pappa med omsorg om sina barn: “Jag hör vad du säger men jag har glömt vad du sa”.
[ Rickard Sundström: Vi har en fallenhet att använda Gud för våra egna syften ]
---
Veckans bibeltexter - Tema: Medmänniskan
Gammaltestamentliga texten: Femte Mosebok 15:7-11
Om det finns någon fattig hos dig, en av dina landsmän, i någon av städerna i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, skall du inte vara hårdhjärtad och hålla handen sluten för din fattige broder. Nej, du skall öppna din hand för honom och låta honom låna så mycket han behöver. Akta dig för den gemena tanken att det sjunde året, avskrivningsåret, närmar sig, så att du ser med oginhet på din fattige broder och vägrar låna honom något. Då klagar han över dig inför Herren, och du får en synd att svara för. Ge honom villigt, utan att gräma dig över att du ger, ty för detta skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt du gör och allt du företar dig. Det kommer aldrig att saknas fattiga i landet. Därför ger jag dig denna befallning: Öppna handen för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land.
Episteltexten: Romarbrevet 13:8-10
Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. Buden ‘Du skall inte begå äktenskapsbrott’, ‘Du skall inte dräpa’, ‘Du skall inte stjäla’, ‘Du skall inte ha begär’ och alla andra bud sammanfattas ju i ordet: ‘Du skall älska din nästa som dig själv.’ Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.
Evangelietext: Matteusevangeliet 5:38-48
Ni har hört att det blev sagt: ‘Öga för öga och tand för tand.’ Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig. Ni har hört att det blev sagt: ‘Du skall älska din nästa’ och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.
Psaltaren: Psalm 103:1-6
Av David. Lova Herren, min själ, minns allt det goda han gör: han förlåter alla mina synder och botar alla mina sjukdomar, han räddar mig från graven och kröner mig med nåd och barmhärtighet, han fyller mitt liv med allt gott, och jag blir ung på nytt som en örn. Herren handlar rättfärdigt och ger de förtryckta deras rätt.
---
