Ett riksdagsval är en prövning och årets val är inget undantag. I debatterna har partierna emellanåt använt ganska hårda ord om varandra, och det låter ibland som att man tävlar om att utmåla varandra som landets fiender.
Efter valet behöver vi samla oss och läka ihop igen, och det är passande att söndagen efter valdagen har temat “Enheten i Kristus”. Det är så lätt att kristna blir en spegelbild av samhället och grupperar sig efter ideologi, samhällsklass eller intressen, men enheten i Kristus går mycket djupare än så.
Söndagens gammaltestamentliga text verkar vid en första anblick lite udda i sammanhanget – vad har Judas krig med kristen enhet att göra? – men i själva verket pekar den på något alldeles grundläggande. Uttrycket “den dagen” syftar alltid framåt i Jesajas bok, mot Guds dag då Gud ska gripa in. “Jishajs rot” refererar till Messias, och ett “fälttecken” är en flagga eller en symbol som identifierar och samlar en grupp i strid. Djupast sett handlar allting om Jesus.
Guds stora dag har varit, då Gud grep in och friköpte mänskligheten. Det skedde på Golgata, där korset restes och Jesus dog i vårt ställe. Jesus sa ju om sig själv: “Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” (Mark. 10:45), och i Johannes 12 är det som om Jesus tänker just på texten från Jesaja när han säger: “Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.” (v. 32.)
Vad är det egentligen som enar Guds folk? Inte ras, kön, ideologi eller klass – utan Jesu kors. På korset besegrade Gud satan, synden och döden, och korset är fälttecknet som samlar alla kristna trots att vi lever utspridda och under väldigt olika omständigheter. Där får vi lägga av oss de masker vi bär på, och alla roller vi spelar, i livet och förenas i tillbedjan av Kristus, Frälsaren.
Den som vill kalla sig för kristen ska härma Jesus i självuppoffrande kärlek.
— Daniel Ringdahl
Synden splittrar oss. Det är uppenbart på så många sätt, varav söndagens evangelium visar på ett. Viljan till makt och inflytande ställer till skada, alltid och överallt – så var det bland lärjungarna, och så är det bland oss än idag – men bland kristna ska det vara annorlunda. Den som vill kalla sig för kristen ska härma Jesus i självuppoffrande kärlek, han “som har ett milt och ödmjukt hjärta” (Matt. 11:29).
Sådant är Jesu sinnelag. Det är självutgivande, tjänande, kärleksfullt, milt och ödmjukt. Som kristna ska vi dagligen klä oss i Jesu kärlek och älska vår nästa i ord och handling. Sådana karaktärsdrag splittar inte, utan enar.
Men vi måste komma ihåg att temat är enheten “i Kristus”. Det är korset som förenar, men vi ska inte förvänta oss att korset skapar enhet i världen. Jesus blev ju trots allt dödad, trots sin tjänande kärlek, och han sa till lärjungarna: “Har de förföljt mig kommer de också att förfölja er.” (Joh. 15:20.) Kristna ska givetvis leva i kärlek och ödmjukhet gentemot varje människa, men vi ska också vara medvetna om att korset vållar strid.
Varje dag får vi hämta tröst, uppmuntran, kärlek, gemenskap, ömhet och medkänsla hos Jesus. Korset kan verka obegripligt för omgivningen men det är de kristnas hopp och stolthet – tecknet som förenar Guds folk.
---
Veckans bibeltexter
Fjortonde söndagen efter trefaldighet - Enheten i Kristus
Gammaltestamentliga texten: Jesaja kapitel 11, vers 10-13
Den dagen skall folken söka sig till Jishajs rot, till honom som står som ett fälttecken för alla folk, och platsen där han tronar skall bli ärad. Den dagen skall Herren åter lyfta sin hand för att friköpa dem som är kvar av hans folk, dem som är kvar i Assyrien och Egypten, Patros och Kush, Elam och Shinar, Hamat och kustländerna. Han skall höja ett fälttecken för folken, förena de skingrade av Israel och samla de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn. Då skall Efraims avund upphöra och Judas fiendskap ta slut. Efraim skall inte avundas Judaoch Juda inte hysa fiendskap mot Efraim.
Episteltexten: Filipperbrevet kapitel 2, vers 1-5
Om det alltså finns tröst genom Kristus, uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden, om det finns ömhet och medkänsla, gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva.Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus.
Evangelietexten: Lukasevangeliet kapitel 22, vers 24-27
Sedan kom de att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste. Då sade han till dem: “Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare. Men med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren. Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare.
Psaltarpsalm: Psaltaren psalm 95, vers 1-7
Kom, låt oss jubla till Herrens ära och hylla vår klippa, vår räddning! Låt oss träda fram inför honom och tacka, hylla honom med sång och spel! Ty en stor Gud är Herren, en stor konung över alla gudar. I hans hand är jordens djup, och bergens toppar är hans. Hans är havet, som han har gjort, och fasta landet, som hans händer format. Kom, låt oss falla ner och tillbe, knäböja inför Herren, vår skapare, ty han är vår Gud och vi hans folk, fåren i hans hjord.
---
