En gång kallades Georgien för Sovjets eget Schweiz. Liknelsen är inte svår att förstå – med alla bergstoppar, bildsköna byar och fascinerande kyrkor är dagens självständiga stat en fröjd för ögat. Mest spektakulär är kanske kyrkan vid byn Georgieni landets norra delar.
I slutet av 1700-talet tog sig ryska trupper in i Kaukasus för första gången. Det skulle inte bli den sista. I ett avtal 1784 med kung Erekle II fick Ryssland överhöghet över Georgiens östra delar i utbyte mot att de lovade att skydda landet mot Osmanska riket och Persien, två andra stormakter som genom seklen gjort inbrytningar i Kaukasus. I början av 1800-talet erövrade det expanderande Tsarryssland även Georgiens västra delar, och senare under samma århundrade resten av Kaukasus. Med detta hade imperiet grepp om en strategiskt och, skulle det visa sig, oljerik del av världen. Samtidigt hade man inom sina gränser fått ett flertal folkgrupper som inte var lojala med centralmakten, och som ofta slogs sinsemellan.
För att bättre kontrollera sina vilda gränsprovinser beslöt ryssarna att bygga en ordentlig väg från de södra delarna av själva Ryssland till Georgien. Ingen enkel uppgift; Kaukasusbergens toppar når över 5000 meter över havet och även dalarna är svårpasserade. De ryska ingenjörerna övervann emellertid alla hinder och reseguideboken Baedekers beskrev 1914 rutten som “en av de vackraste bergsvägarna i världen”. Eftersom ingenjörstrupper byggt vägen fick den fritt översatt namnet “Georgiens Militära Motorväg”. Någon motorväg i vanlig bemärkelse handlar det dock inte om, och tur är det.
Resan från Georgiens huvudstad norrut längs Aragvifloden är initialt inte så dramatisk. Vid fästningen Ananuri börjar det emellertid hända saker. Bergen tilltar i höjd och landskapet blir vildare. Fästningen ligger vid en reservoar i den uppdämda Aragvifloden, och har anor från medeltiden. Innanför murarna finns två typiska georgiska kyrkor, men mer intressant är hur fästningen fick sitt namn. Som alla fästningar utsattes den för otaliga belägringar genom historien. Inkräktarna hade emellertid svårt att bemäktiga sig Ananuri, eftersom en hemlig tunnel gjorde att förnödenheter kunde föras in. Det gick alltså inte att svälta ut försvararna.
En gång fick dock inkräktare nys om tunneln, men gick bet på att lokalisera den. Så en dag fick de tag på en lokal kvinna, Ana från byn Nuri, och torterade henne i syfte att få henne att avslöja var tunneln låg. Ana, en härdad bondkvinna, gav emellertid inte vika för de hårda metoderna och dog i torterarnas händer utan att ha yppat något. Hon blev senare en lokal legend och hjälte och fästningen fick namnet Ananuri.
Drygt tio mil norr om Tbilisi klättar vägen genom hårnålskurvor och landskapet bli mer alpint. De tidigare skogsklädda sluttningarna är nu helt kala. Vid skidorten Gudauri kantas vägen av långa rader lastbilar; det här är huvudvägen för allt som ska transporteras in och ut till Georgiens mäktiga norra granne.
“Motorvägens” pärla ligger bara en mil från gränsen, efter att leden passerat den högsta punkten vid Javripasset; 2379 meter. Här ligger orten Stepantsminda, ännu mest känd under sitt gamla ryska namn Kazbegi. Det sistnämnda är även namnet på den ikoniska bergstopp som agerar fond åt trakten. Den är 5034 meter hög (tredje högst i landet) och en solig dag är det osannolikt vackert.
Lite väster om Stepantsminda hittar vi den lilla byn Gergeti, som sig bör begåvad med två kyrkor. Juvelen i kronan är Tsminda Sameba, Den Heliga Treenighetens Kyrka; i folkmun dock oftast bara kallad Gergeti. Belägen på 2170 meters höjd rakt under Kazbegi är det just den här helgedomen som pryder alla turistbroschyrer från Georgien. Långt uppe bland molnen ligger den helt ensam med bara bergen som sällskap.
Tsminda Sameba byggdes på 1300-talet, när Georgien var en vasall under Mongolväldet. Vem arkitekten var har aldrig blivit klarlagt; vad alla däremot kan enas om är att han valde en fenomenal plats. Inte ens under Sovjettiden, då religion i princip var förbjudet, slutade folk vallfärda hit. Under orosår på 1700-talet förflyttades ibland kristna artefakter från andra delar av Georgien till just Tsminda Sameba för att skyddas från erövrare och plundrare. De ansågs säkrare uppe bland bergen än i städerna i dalarna.
Kyrkan är på flera sätt typisk för georgisk religiös arkitektur. Helgedomen innefattar förutom själva kyrkan ett separat klocktorn och en omgivande mur. Den korsformade kyrkobyggnaden har två ingångar, och är klädd i mörkgrå sten. Tyvärr finns inte mycket kvar av de ursprungliga väggmålningarna i helgedomen, vars interiör är väldigt liten. Bara några levande ljus lyser upp och det tar ett tag för ögonen att vänja sig.
Kyrkans yttre är ganska spartansk. Känslan är att det kanske inte behövdes mer i en av naturen så väl smyckad plats. Endast runt dörrarna och fönstren finns dekorationer i form av kors och ornamenterade stenar.
[ Massdop i Georgien lockar hundratals ]
Den “militära motorvägen” i all ära; det finns mycket mer att upptäcka i Georgien. Huvudstaden Tbilisi är till exempel Kaukasus finaste. Den gamla stadskärnan, belägen där dalgången runt floden Mtkvari är som smalast, är den givna höjdpunkten. Här klättrar bebyggelsen upp längs bergssidorna, och bland sevärdheterna finns flera kyrkor samt fästningen Narikala. Bästa sättet att uppleva stadsdelen är annars att bara strosa omkring. Den eurasiska arkitekturen med träsnidade balkonger, restaurerade trähus och halvt igenväxta innergårdar är fascinerande.
I södra Georgien, precis vid gränsen till Turkiet, ligger en annan av landets sevärdheter. Det handlar om klippstaden Vardzia, en slags försvarsanläggning som byggdes i en bergssida under 1200-talet och med tiden blev som en helt egen stad. Som mest bodde mer än 2000 munkar här.
Till sist: Georgiens mest berömde person, och samtidigt den mest ökände, torde vara Josef Stalin. Den sovjetiske diktatorn var från Gori i landets centrala delar. Än idag finns hans födelsehus kvar, och flankeras av ett museum till hans ära. Om det är värt ett besök kan diskuteras, men onekligen spelade Stalin en roll i världshistorien. Paradoxalt är att han under en period i ungdomen studerade till präst, för att senare leda den ateistiska Sovjetunionen i tre decennier.
---
Fakta: Här kan du resa i Georgien
Utrikesdepartimentet avråder inte från resor till orterna Gudauri och Stepantsminda/Kazbegi. Däremot avråder man från alla resor till de båda utbrytarregionerna Abchazien och Sydossetien och deras omedelbara närhet med anledning av säkerhetsläget.
---
Fakta: Georgiska kyrkan
- Den georgisk ortodoxa kyrkan är en av de äldsta i världen. Dess rötter kan spåras till århundradena efter Kristi födelse.
- I dag är kyrkan en självständig ortodox kyrka med cirka fem miljoner medlemmar; drygt två tredjedelar av dessa finns i själva Georgien.
- Kyrkan leds av en patriark, som under sig har 35 eparker (biskopar). Kyrkan har fortfarande stort inflytande på det georgiska samhället, trots att den motarbetades hårt under Sovjettiden..
---
