Hur ska man kunna tro? Det är nytt år och med det nya året kommer ofta nya föresatser. Även om det inte alltid är så lätt att leverera på föresatserna vet vi ofta vad som krävs för att man ska nå målet. Ska man lära sig springa måste man träna löpning; ska man bli hälsosammare behöver man tänka på vad man äter; ska man spara pengar får man ge upp onödiga utgifter, och så vidare. Men om man vill att tron på Jesus ska växa?
De vanliga råden är inte dåliga. Läs din Bibel, gå till gudstjänsten, prioritera hemgruppen, be regelbundet. Men det blir lätt ett utanpåverk, som om jag försöker tvinga hjärtat in i en form, och det är inte alltid så framgångsrikt.
Den gammaltestamentliga texten är spännande och har samtidigt något viktigt att säga till oss om tron. Naaman är så mänsklig i sin reaktion, när han blir arg över att Elisha inte ger honom profetisk uppmärksamhet, men hans tjänare påpekar det uppenbara: ska du strunta i rådet bara för att det är för lätt? När Naaman gör som han har blivit tillsagd blir han frisk.
Pappan i evangeliet är desperat. Hans pojke är dödssjuk och Jesus verkar avfärda hans vädjan med att klandra folket för att de bara vill se under och tecken. Men pappan blir inte arg eller nedslagen. Han återupprepar sin vädjan och litar på Jesu ord, “Gå hem, din son lever”, och nästa dag får han bekräftelse på att Jesus var att lita på.
Både Naaman och pappan visar oss att tro hör samman med att lita på Guds ord. Alltså, inte kunskap om Guds ord, inte bibelkunskap, inte att visa sin överlåtelse till Gud – utan om att lita på att Gud håller vad han lovar. För ‘tro’ och ‘tillit’ hör intimt samman.
Både Naaman och pappan visar oss att tro hör samman med att lita på Guds ord.
Min dotter är lite drygt 1,5 år gammal nu. Vad innebär det för henne att tro på sina föräldrar och hur växer hennes tillit till oss? Hon lär sig ju lita på oss när hon får möta vår kärlek och när hon lär sig att vi håller vad vi lovar och handlar utifrån hennes bästa. Har Gud visat att han är värd vår tillit?
Säger inte julen allt? Den evige, oskapade guden blir ett litet människobarn för att bära våra synder och försona oss med Gud. Och han gör det verkligen. Utan fusk, utan mygel, med sitt heliga och dyra blod, för att jag ska tillhöra honom och vara hans egen. Evangelium skapar tro!
Om jag vill att tron ska växa behöver jag dagligen höra att Gud älskar mig och har köpt mig med sitt blod. Då växer tryggheten och vissheten om att ingenting kan rycka mig ur Guds hand.
Den tilliten, den tron, ger tröst mitt i våra lidanden, vilket Paulus skriver om i söndagens epistel. Är det inte en underbar beskrivning av Gud, “barmhärtighetens fader och all trösts Gud”! På liknande sätt som min dotter kommer kunna finna tröst i vissheten om sina föräldrars kärlek, när hon blir stor nog för att förstå, så kan vi få tröst av vissheten om Guds kärlek till oss i Kristus.
I den kärleken finns det tröst för livets alla motgångar och svårigheter, och där kan tron på Jesus växa. Tack gode Gud för det!
---
Tredje söndagen efter trettondedagen - Jesus skapar tro
Gammaltestamentliga texten: 2 Kungaboken 5:1-4, 9-15
Naaman, den arameiske kungens överbefälhavare, hade stort inflytande hos sin herre och var högt ansedd, eftersom det var genom honom som Herren hade gjort arameerna segerrika. Men han led av spetälska. Under ett härjningståg hade arameerna tagit en liten flicka från Israel som fånge. Hon kom i tjänst hos Naamans hustru, och en dag sade hon till sin matmor: “Om min husbonde bara kunde komma till profeten i Samaria! Då skulle han bli botad från sin spetälska.”Naaman gick till sin herre och berättade vad den israelitiska flickan hade sagt.
Och Naaman kom med sina hästar och vagnar och stannade vid Elishas port. Elisha skickade ut en man till honom med denna uppmaning: “Far ner till Jordan och bada sju gånger i floden, så skall din hud läkas och du bli renad.” Men Naaman gick därifrån i vredesmod och sade: “Jag hade trott att han skulle komma ut själv och stå där och ropa till Herren, sin Gud, och föra handen fram och tillbaka över det sjuka stället och så bota min spetälska. Är inte Amana och Parpar, floderna i Damaskus, bättre än alla Israels vattendrag? Kunde jag inte lika väl bada där och bli renad?”
Förbittrad vände han sig om och gick. Men hans följeslagare kom fram och talade med honom. “Fader”, sade de, “om det hade varit något svårt profeten begärt av dig, nog hade du gjort det då? Desto större anledning när han bara vill att du skall bada dig för att bli renad.”Naaman for då ner och doppade sig sju gånger i Jordan, som gudsmannen hade sagt. Då läktes hans hud och blev som ett barns, och han var ren. Han vände tillbaka till gudsmannen med hela sitt följe, gick fram till honom och sade: “Nu vet jag att det inte finns någon gud på hela jorden utom i Israel. Jag ber dig ta emot en gåva av din tjänare.”
Episteltext: 2 Korinthierbrevet 1:3-7
Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud. Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt. Ty liksom vi har fått en riklig del av Kristi lidanden får vi också riklig tröst genom Kristus. Har vi det svårt är det för er tröst och frälsning. Blir vi tröstade är det för att ni skall få den tröst som hjälper er att bära samma lidanden som vi själva. Vi har ett fast hopp när det gäller er; vi vet att liksom ni delar lidandena med oss, delar ni också trösten.
Evangelium: Johannesevangeliet 4:46-54
Han kom alltså tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. När han fick höra att Jesus hade lämnat Judeen och var i Galileen, sökte han upp honom och bad honom komma ner till Kafarnaum och bota hans son, som låg för döden. Jesus sade till honom: “Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte.” Ämbetsmannen sade: “Herre, kom innan mitt barn dör.” Jesus svarade: “Gå hem, din son lever.”
Mannen trodde på vad Jesus sade och gick. När han ännu var på väg hem möttes han av sina tjänare, som talade om för honom att pojken levde. Han frågade då vid vilken tid på dagen han hade blivit bättre, och de svarade: “I går vid sjunde timmen lämnade febern honom.” Då förstod fadern att det hade hänt just när Jesus sade till honom: “Din son lever”, och han kom till tro liksom alla i hans hus. Detta var det andra tecknet, och Jesus gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen.
Psaltaren: Psalm 36:6-10
Herre, till himlen sträcker sig din nåd, din trofasthet ända till skyarna. Din rättfärdighet är som väldiga berg, din rättvisa som det djupaste hav. Herre, du hjälper både människor och djur. Din nåd är dyrbar, o Gud, i dina vingars skugga finner människor tillflykt. De får njuta överflödet i ditt hus, i din glädjes strömmar stillas deras törst. Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus.
---
