I onsdags började stora fastan som leder fram till påsken. Fastan är en kärv tid som påminner oss om tillvarons brustenhet och vår egen syndfullhet. Men mitt i mörkret strålar Guds ljus fram.
Vi behöver fastetidens allvar och Bibelns berättelser om prövningar, frestelser och djävulens illvilja. Det kan låta som sagor, avsedda att trycka ner människor i självförakt och livsleda men i dag, mer än någonsin, stirrar oss väl ondskan rakt i ansiktet i form av despoter, jordbävningar, krig och kriminalitet. Det är inte ondskan som är förvånande utan snarare hur det mitt i allt kan finnas livsglädje och kärlek.
Söndagens gammaltestamentliga text är central för kristen tro. Det finns en personlig ond makt som gör allt den kan för att slå sönder Guds goda skapelse. Frestaren är listig och blandar sanning och lögn och sår tvivel på Guds löfte och godhet. “Har Gud verkligen sagt att …?”
Den onde fick Adam och Eva att se det orimliga i Guds bud. Varför skulle Gud förvägra dem något i trädgården? Förstod de inte att Gud i själva verket var rädd om sitt privilegium och ville bevaka sin maktposition? Förstod de inte att de hotade Guds suveränitet om de började tänka själva?
[ Daniel Ringdahl: Försök inte göra Jesus till socialist eller kapitalist ]
Utifrån sett är det frestarens ord som är orimliga. Som om Skaparen kunde hotas av sin skapelse. Men synden låter så rimlig när den väl är planterad i tanken.
Frestaren arbetar fortfarande på samma sätt. Han sår misstro mot Guds ord. “Inte kan man väl bygga sitt liv på en urgammal bok? ‘Synd’ är bara ett maktmedel för att förvägra dig livets glädjeämnen. Skulle du behöva omvända dig, lilla vän – ånger är bara för dem som inte har levt livet fullt ut.”
Det svåraste är ju att frestarens fråga låter så rimlig också för en kristen. Vår kultur är dränkt i lyckomaximering, och allting som andas lidande, prövning och motgång tolkas därför instinktivt som falskt. “Aldrig att Guds ord skulle kunna gå på tvärs med vad mitt hjärta säger! Gud skulle inte kräva något av mig som skapar sorg och lidande!”
Men fastan vänder upp och ner på våra föreställningar. I evangelietexten leds Jesus av Guds Ande in i prövningen, och enligt Hebreerbrevet präglades Jesu liv av tårar, lydnad och lidande. Men han gjorde det frivilligt. För oss. Han gick korsets väg, kärlekens väg, för att övervinna djävul, synd och död.
[ Niklas Piensoho: Utan djävulen blir världen en mycket mörk plats ]
Kristus kallar oss att följa i hans spår. Det finns ingen efterföljelse utan kors och prövning. Det finns ingen frälsning utan omvändelse. Visst gör det ont. Det vet var och en som har kämpat mot en svår sjukdom, att behandlingen kan vara ett lidande. Den är kamp och strid. Men förhoppningsvis leder den till hälsa. Omvändelsen, och kampen mot synden, är inte utan sitt lidande men den leder till det eviga livet.
Mot frestarens lögner hade Guds Son bara ett vapen: Guds ord. Djävulen sådde tvivel med sin fråga, ‘har Gud verkligen sagt …?’ men i prövningens stund svarade Jesus: “Det står skrivet.” (Matt. 4:4.) Så får vi följa i Jesu spår också i tilliten till Guds ord.
---
Första söndagen i fastan - Tema: Prövningens stund
Söndagens bibeltexter:
Gamla testamentet: Första Moseboken 3:1–13
Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: “Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?” Kvinnan svarade: “Vi får äta frukt från träden, men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.” Ormen sade: “Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.” Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt. Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band dem kring höfterna.
De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. Men Herren Gud ropade på mannen: “Var är du?” Han svarade: “Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig.” Herren Gud sade: “Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” Mannen svarade: “Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.” Då sade Herren Gud till kvinnan: “Vad är det du har gjort?” Hon svarade: “Ormen lurade mig, och jag åt.”
Episteltext: Hebreerbrevet 5:7–10
Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning, av Gud kallad överstepräst, en sådan som Melkisedek.
Evangelietext: Markusevangeliet 1:12–13
Anden drev honom ut i öknen, och han var i öknen fyrtio dagar och sattes på prov av Satan. Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.
Psaltaren: Psalm 31:2–6
Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, svik mig aldrig!
Du som är trofast, rädda mig, lyssna på mig, skynda till min hjälp.
Var min klippa dit jag kan fly, borgen där jag finner räddning.
Ja, du är min klippa och min borg.
Du skall leda och styra mig, ditt namn till ära.
Du skall lösa mig ur snaran de gillrat, du är min tillflykt.
Jag överlämnar mig i dina händer.
Du befriar mig, Herre, du sanne Gud.
---
