Varför är vi så skeptiska till auktoriteter och makt i Sverige? Du kanske reagerar instinktivt med att det inte stämmer, men fundera över hur vi hanterar människor i naturlig auktoritetsställning som lärare, läkare, politiker, föräldrar, äldre och så vidare. I många kulturer skulle man aldrig använda förnamn till sin läkare, man skulle nia äldre, och man skulle vara försiktig med att säga emot sin lärare.
Kanske hör skepsisen samman med erfarenheter av att auktoritet har missbrukats. Kanske hör den samman med övertygelsen att jämlikhet mellan människor kräver jämlikhet i auktoritet. Skepsisen kommer i vart fall inte från Bibeln, men Bibeln ger en bild av auktoritetsutövning som är alldeles på tvärs med vad vi ser i världen.
Palmsöndagens epistel är fantastisk. Det är uppenbart att Kristus har makt och auktoritet. Han är kyrkans och hela skapelsens Herre, jämlik med Gud och hela Guds fullhet bor i honom (Kol. 1:19). Givetvis ger det honom en unik position gentemot oss. Dessutom är Kristus alltigenom helig och god till skillnad från oss syndare, vilket gör hans maktposition skrämmande på riktigt.
Men så skriver Paulus att Kristus inte vakade över sin status utan blev en tjänare, “en av oss”. Den evige la av sig sin gudomliga härlighet och blev kropp, han blev människa som vi. Finns det en starkare ödmjukhet än så? Kristus valde att bortse från sin privilegierade situation för att bli som oss och göra sig lydig ända till döden på korset.
Jesus visar så tydligt att den sanna auktoriteten, den bibliska makten, utövas i tjänande. Det var just vad han sa till lärjungarna den sista kvällen när han tvättade deras fötter: “Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter” (Joh. 13:15), och i Markus 10:45 sa Jesus: “Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”
Jesus visar så tydligt att den sanna auktoriteten, den bibliska makten, utövas i tjänande.
Ett liv i Jesus efterföljd är ett liv i tjänande – och ledarskap i Guds rike ska ännu mera ta sig uttryck i tjänande genom självuppoffring. Det är vad Paulus vill säga åt oss i episteln: “Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus.” Då blir makten inte hotfull, för den som är ledare är kallad att tjäna, ända till döden. Och om ledarskapet i Guds rike inte tar sig konkret uttryck i tjänande kärlek är det inte kristet ledarskap utan en spegelbild av världen.
Jesus är Guds älskade son, den utvalde, och när vi nu går in i den heliga påskveckan får vi följa Jesus när han ger det tydligaste beviset på Guds frälsande kärlek. Eftersom Jesus har ödmjukat sig och offrat sig har också Gud valt att lägga allting under Jesu fötter för att Jesus ska vara den störste och den förste i skapelsen och i församlingen (Kol. 1:15-20).
Därför får vi redan nu böja våra knän för Jesus, inte i maktlös underkastelse, utan i kärlek och lydnad inför honom som har älskat oss mer än sitt eget liv, och varit lydig ända till döden, döden på ett kors.
Lyssna på podcasten Veckans bibelkrönika
---
Palmsöndagens texter - Tema: Vägen till korset
Gammaltestamentliga texten: Sakarja 2:10-13
Gläd dig och jubla, dotter Sion! Se, jag kommer och tar min boning hos dig, säger Herren. Många folk skall den dagen sluta sig till Herren och bli mitt folk. Jag tar min boning hos dig. Då skall du inse att Herren Sebaot har sänt mig till dig. Herren skall ta Juda i besittning som sin del av den heliga marken. Än en gång utväljer han Jerusalem. Var stilla inför Herren, allt levande, han bryter upp från sin heliga boning.
Episteltext: Filipperbrevet 2:5-11
Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.
Evangelium: Johannesevangeliet 12:1-16
Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: ”Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?”
Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. Men Jesus sade: “Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.” En stor mängd judar fick reda på att Jesus var där, och de kom dit inte bara för hans skull utan också för att få se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, eftersom så många judar för hans skull gick ifrån dem och trodde på Jesus.
Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: ‘Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn’, han som är Israels konung. Jesus fick tag i en åsna och satte sig på den, som det står skrivet: ’Frukta inte, dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en ungåsna.’ (Lärjungarna förstod först inte detta, men när Jesus hade förhärligats kom de ihåg att som det stod skrivet om honom, så hade man gjort med honom.)
Psaltaren: Psalm 118:19-29
Öppna för mig rättfärdighetens portar! Jag vill gå in och tacka Herren. Här är Herrens port, här får hans trogna gå in. Jag tackar dig för att du hörde min bön och blev min räddning. Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. Detta är Herrens eget verk, det står för våra ögon som ett under. Detta är dagen då Herren grep in. Låt oss jubla och vara glada! Herre, hjälp oss! Herre, ge framgång! Välsignad den som kommer i Herrens namn! Vi välsignar er från Herrens hus. Herren är Gud. Han gav oss ljus. Ordna er till procession, med kvistar i händerna, ända till altarets horn! Du är min Gud, jag vill tacka dig. Min Gud, jag vill höja ditt lov. Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd.
---
