I min församling är språkutmaningen ständigt aktuell. Hur ska vi lära känna varandra på djupet utan ett gemensamt språk? Och hur ska gudstjänsten bli tillgänglig för alla trots att vi inte har möjlighet att tolka till tre språk varje söndag? Språkfrågan är även aktuell i hela Sverige och adresseras i Tidö-avtalet. Detta är rimligt - att förstå varandra är en förutsättning för integration och gemenskap. Men medan det politiska samtalet mest verkar handla om krav och vilka konsekvenser som bör drabba den som inte lärt sig majoritetens språk ser jag pingstens berättelse visa en annan väg. Riktningen är att hjälpa fler att förstå, inte att straffa de som ännu inte gör det.
När Anden faller över en grupp trötta och rädda lärjungar i ett låst rum förändras de. Rädslan är bortblåst och Anden ger dem förmågan att kommunicera med vanligt folk i Jerusalem på alla de språk som de talar. Eftersom judar från när och fjärran kommit till Jerusalem för att fira påsk är det därför en stor uppsjö av språk och dialekter som kommer ur lärjungarnas munnar. Pingstens under sker bland de troende och förändrar dem, något som leder till att folket runtomkring plötsligt får höra talas om Guds väldiga gärningar. Istället för att den mångfald av människor som besökte Jerusalem plötsligt förstod arameiska började lärjungarna tala alla deras språk. Guds rike framstår som en plats där en myriad av språk, dialekter, nyanser, uttryck, konstformer och traditioner ryms. Och den helige Ande är redo att utrusta oss för att denna vision ska förverkligas.
Vem kan du berätta om Jesus för på ett sätt som den förstår?
Efter att den helige Ande gett lärjungarna förmågan att kommunicera fortsätter Anden att göra sitt verk i folket och många omvänder sig. När vi ber om att pingstdagen ska upprepas i vår tid ber vi att Anden ska skaka om oss kristna och skicka oss ut i våra städer, byar och samhällen. Att försöka bli begriplig för vanligt folk är andligare än vad det kanske låter. Det ligger på Guds hjärta att tjejen i Epan, killen på gymmet, mannen i Ica-kön, kvinnan på parkbänken, gubben med rollatorn och gumman som lever ensam ska få höra om Jesus död och uppståndelse. Och det ligger på dig och mig att se till att det händer. Vi får räkna med att Anden gör sina under, och Gud räknar med att vi gör allt vi kan.
Paulus skriver att evangeliet är ett budskap om fred för den som är nära och för den långt borta. Anden skickar oss till grannen och till andra sidan jorden och vill hjälpa oss att dela sanningen om Jesus på ett begripligt sätt. Vem kan du berätta om Jesus för på ett sätt som den förstår?
Lyssna på Veckans bibelkrönika
---
Pingstdagen - Tema: Den heliga Anden
Gammaltestamentliga texten: Jesaja 12
Den dagen skall du säga: Jag tackar dig, Herre. Du var vred på mig, men din vrede lade sig och du gav mig tröst. Ja, Gud är min räddning, jag är trygg och utan fruktan. Min kraft och mitt värn är Herren, han räddade mig. Jublande skall ni ösa vatten ur räddningens källor. Den dagen skall ni säga: Tacka Herren, åkalla honom, berätta för folken om hans verk, förkunna hans upphöjda namn! Lovsjung Herren för hans väldiga gärningar, gör dem kända över hela jorden! Höj jubelrop, ni som bor på Sion, ty stor är han mitt ibland er, Israels Helige.
Episteltexten: Apostlagärningarna 2:1-11
När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem. I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: “Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, både judar och proselyter, vi är kretensare och araber - ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.”
Evangelium: Johannesevangeliet 7:37-39
På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: “Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.
Psaltaren: Psalm 104:27-31
Alla sätter sitt hopp till dig, du skall ge dem föda i rätt tid. Du ger dem, och de tar emot, du öppnar din hand, och de äter sig mätta. Du döljer ditt ansikte, och de blir förskräckta, du tar ifrån dem deras ande, och de dör och blir åter till mull. Du sänder din ande, då skapas liv. Du gör jorden ny. Må Herrens ära bestå för evigt, må Herren glädja sig över sina verk.
---
