När författaren C. S Lewis gav ut poesi ville han inte använda sitt eget namn utan skrev under pseudonymen Clive Hamilton. Varför? En del forskare spekulerar att han inte ville riskera sitt rykte som lärare vid Oxford Universitet. När han sedan skrev boken Anteckningar under dagar av sorg 1961 ville han inte heller ha sitt eget namn på boken, utan valde pseudonymen N. W. Clerk. Hur kom det sig att C. S Lewis inte ville att de som läste boken skulle veta att den var skriven av honom?
Redan 1940 skrev Lewis en bok om lidande, sorg och ondska, Lidandets problem, som han gav ut under eget namn. Anteckningar under dagar av sorg skrev C.S Lewis när hans fru Joy hade drabbats av cancer och dog. Det är en brutalt ärlig sorgebok. Lewis lägger inget till rätta. Han ifrågasätter mycket av det han tidigare har argumenterat så övertygande för. Frågorna står obesvarade på boksidorna. Klagan brer ut sig. Boken är rak och rå verklighet.
Kanske är det orsaken till att boken gavs ut under pseudonym? Bilden av den briljante apologeten och älskaren som råmade ut sin brutala sorg skar sig som mjölk och citron. Verkligheten blev för komplicerad.
Hur ska lärjungarna få ihop de här bilderna av Jesus?
Denna söndag får vi följa med Jesus upp på ett högt berg. Petrus, Johannes och Jakob är också med. Och Mose och Elia, som har varit döda ett bra tag, dyker upp! Men det är inte det märkligaste. Högt uppe på berget ber Jesus, och samtidigt förvandlas hela hans ansikte. Lärjungarna blev trötta av vandringen och ligger och sover och snusar på sina liggunderlag. När de vaknar upp ser de Mose och Elia och Jesus, som är självlysande.
Jag vet inte, men jag skulle tro att det var en ganska skrämmande upplevelse. Petrus och de andra har aldrig i sitt liv varit med om något liknande. Jesus ansikte har förvandlats, det står inte hur, men det står att hans kläder blev vita och lysande, och att han står där i all sin flammande härlighet. Hur ska lärjungarna få ihop de här bilderna av Jesus? Människan Jesus med skoskav och nysningar, han som de nyss klättrade upp för berget tillsammans med. Och så den här fluorescerande Jesus.
Är det Jesus som träder fram under pseudonym? Nej, Jesus levde inte förklädd eller under falsk flagg. Det är bara det att vi inte har så mycket erfarenhet av någon som är 100 procent människa och 100 procent Gud.
Även om det är svårt för oss att få ihop, så påminner dagens text oss om att för Jesus är det inte ett problem. Det är vi människor som separerar och sorterar. Det är vi som inte vill leva med till synes motsägelsefulla paradoxer. Men högst upp på berget där himmel möter jord, och längst ner, på botten av verkligheten, finns det inga pseudonymer, inga förklädnader, ingen uppdelning mellan sken och verklighet. Allt sammanfattas i Jesus Kristus så att det till slut bara finns ett enda namn, en enda bild och en enda sanning.
Rå? Ja, kanske det. Men rakt igenom oförställd och äkta.
Lyssna på Veckans bibelkrönika
---
Kristi förklarings dag
Gammaltestamentlig text: Andra Moseboken 40:34-38
Ett moln täckte uppenbarelsetältet och Herrens härlighet fyllde boningen. Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet, ty molnet vilade över det och Herrens härlighet fyllde boningen. Varje gång molnet höjde sig från boningen bröt israeliterna upp och fortsatte sin vandring. Om molnet inte höjde sig bröt de inte upp – inte förrän det höjde sig. Herrens moln vilade över boningen om dagen, och om natten lyste en eld i molnet inför israeliternas ögon under hela deras vandring.
Episteltext: Uppenbarelseboken 1:9-18
Jag, Johannes, er broder som i Jesus delar lidandet, kungavärdigheten och uthålligheten med er, hade kommit till ön Patmos för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull. Jag kom i hänryckning på Herrens dag och hörde bakom mig en stark röst, som en basun, och den sa: ”Vad du ser, skriv det i en bok och skicka den till de sju församlingarna, till Efesos, Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Filadelfia och Laodikeia.” Jag vände mig om för att se rösten som talade till mig. Och när jag vände mig om såg jag sju lampställ av guld, och mitt bland lampställen såg jag någon som var lik en människoson, i fotsid klädnad och med ett bälte av guld om bröstet. Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. Hans fötter liknade gyllene brons när den glöder i smältugnen, och hans röst var som rösten av stora vatten. I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun kom ett skarpt, tveeggat svärd, och hans ansikte var som solen när den lyser i sin kraft. När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter. Och han lade sin högra hand på mig och sa: ”Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket.”
Evangelium: Lukasevangeliet 9:28-36
Ungefär en vecka senare tog han med sig Petrus och Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev vita och lysande. Och två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia som visade sig i härlighet, och de talade om hans uttåg ur världen som han skulle fullborda i Jerusalem. Petrus och de andra hade fallit i djup sömn men vaknade och såg hans härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom. När dessa skulle lämna honom sa Petrus till Jesus: ”Mästare, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig och en för Mose och en för Elia” – han visste inte vad han sa. Men medan han talade kom ett moln och sänkte sig över dem, och när de försvann i molnet blev lärjungarna förskräckta. En röst hördes ur molnet: ”Detta är min son, den utvalde. Lyssna till honom”, och när rösten ljöd stod Jesus där ensam. Lärjungarna teg om vad de hade sett, och vid den tiden berättade de ingenting för någon.
Psaltaren: Psalm 89:12-18
Din är himlen och din är jorden, du har grundlagt världen och allt den rymmer. Du skapade norr och söder. Tabor och Hermon jublar över dig. Din arm är full av kraft, din hand är segerrik och stark. På rätt och rättfärdighet vilar din tron, nåd och trofasthet finns hos dig. Lyckligt det folk som vet att hylla dig, Herre, de får vandra i ditt ansiktes ljus. De gläder sig ständigt över ditt namn och jublar över din rättfärdighet, ty du är deras styrka och glans.
---
[ Från ateist till en av världens mest vällästa kristna författare ]
