Lyssna på texten:
Det här är inget vanligt syskongnabb. Esau är, med rätta, vansinnigt arg. Nu flyr Jakob hals över huvud. Snubblar hemifrån, fötter över knän. Han flyr för sitt liv, med mammas ord ringande i öronen: Kom hem när din brors vrede lagt sig. Jag undrar om hon då kunde ana att det skulle ta 20 år, och att hon själv aldrig skulle få återse sin son.
Nu befinner sig Jakob ute i ödemarken, på väg till Harran. Han har lämnat allt det trygga bakom sig, sin mammas beskyddande närvaro och sitt barndomshem. Nattens kyla slår snabbt till när solen går ner och kanske kommer han ihåg alla berättelser om farliga vilda djur och stråtrövare som hans bror berättat. Esau. Tänk om brodern kommer efter honom och dödar honom? Han har ju lurat av sin bror både förstfödslorätten och faderns välsignelse. Här finns inget värdshus, inga sängar, inte ens något mjukt att vila huvudet på. Jakob lägger sig rakt på marken och tar en sten som kudde.
När han sover drömmer Jakob om en trappa där Guds änglar går upp och ner.
Jag vill invända: Men Gud, ska du inte se till att Jakob omvänder sig och ber om förlåtelse först, han är ju en bakslug räv som lurat till sig välsignelse?
Och så talar Gud. Han presenterar sig som Jakobs pappas och farfars Gud. Ironiskt nog, här är släktguden, den släkt han precis har flytt ifrån. Ja, nu kommer väl en uppsträckning? Nej, tvärtom, Gud talar om allt det Jakob ska få, marken han ligger på, en släkt som blir stor och mäktig. Gud själv lovar att skydda honom vart han än går och aldrig överge honom. Jag vill invända: Men Gud, ska du inte se till att Jakob omvänder sig och ber om förlåtelse först, han är ju en bakslug räv som lurat till sig välsignelse?
Men Gud kräver inte vare sig insikt eller ånger. Kanske vet han att samvetet kommer att komma ikapp även denna lurendrejare till slut. Men oavsett, så ger Gud generös, inte utifrån vad Jakob förtjänat, utan utifrån vem Gud är. Jakob blir knockad. ”Sannerligen, Herren är på denna plats och jag visste det inte!”
Guds löfte är helt utan motprestationer, men Jakob har svårt att acceptera det. Några versar senare ser vi att Jakob har omformulerat det hela: Om Gud är med mig och bevarar mig under den resa som jag nu gör och ger mig bröd att äta och kläder att ta på mig, och jag kommer tillbaka till min fars hus i frid, då skall Herren vara min Gud, och jag ska ge tionde av allt. Det är som om Jakob inte kan förstå konceptet gåva. Han skulle själv aldrig ge bort något gratis utan tänker som en förhandlare.
Hur ofta projicerar vi inte vår egen logik på Gud? Men Gud är alltid annorlunda. Nåden är nåd, inte förklädd förhandlingstaktik. Guds djup är bottenlös kärlek.
---
Den helige Mikaels dag – Tema: Änglarna
Gammaltestamentliga texten: 1 Mosebok 28:10-17
Jakob lämnade Beer Sheva och tog vägen mot Harran. Han kom fram till en plats där han stannade för natten, eftersom solen hade gått ner. Han tog en av stenarna på platsen för att ha den vid huvudgärden. Sedan lade han sig att sova där. I drömmen såg han en trappa som ledde från jorden ända upp till himlen, och Guds änglar gick upp och ner för den. Och Herren stod framför honom och sade: ”Jag är Herren, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Marken som du ligger på skall jag ge åt dig och dina ättlingar. De skall bli som stoftkornen på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster, åt norr och söder, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du och dina ättlingar har fått. Och jag skall vara med dig och skydda dig vart du än går; jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag kommer inte att överge dig, jag skall fullgöra det som jag har lovat dig.” Jakob vaknade upp ur sömnen. ”Sannerligen”, sade han, ”Herren är på denna plats, och jag visste det inte!” Och han greps av bävan och sade: ”Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port.”
Episteltext: Uppenbarelseboken 12:7-12
Och det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han övermannades och det fanns inte mer någon plats för dem i himlen. Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom. Och jag hörde en stark röst i himlen säga: ”Nu finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud och makten hos hans smorde. Ty våra bröders anklagare har störtats ner, han som anklagade dem inför vår Gud både dag och natt. De har besegrat honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv mer än att de kunde gå i döden. Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem. Men ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.”
Evangelium: Johannesevangeliet 1:47-51
Jesus såg Natanael komma och sade om honom: ”Där är en sann israelit, en som är utan svek.” Natanael frågade: ”Hur kan du känna mig?” Jesus svarade: ”Innan Filippos ropade på dig såg jag dig under fikonträdet.” Natanael svarade: ”Rabbi, du är Guds son, du är Israels konung.” Då sade Jesus till honom: ”Du tror därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större ting skall du få se.” Och han sade: ”Sannerligen, jag säger er: ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”
Psaltarpsalm: Psaltaren 103:19-22
Herren har rest sin tron i himlen, allt är underlagt hans välde. Lova Herren, ni hans änglar, starka hjältar, som gör vad han befallt! Lova Herren, hela hans härskara, ni som tjänar honom och gör hans vilja! Lova Herren, alla hans verk, överallt i hans välde! Lova Herren, min själ!
---
