Måndagen den 28 november avtackades gruppen av anstaltschefen Jacques Mwepu. Olle Måledal har varit med ända från starten då gruppen utgjordes av ett tiotal ungdomar från pingstförsamlingen Elimkyrkan. De som avtackas har tillsammans varit med i besöksgruppen under 130 år.
Längst tid har alltså Olle Måledal varit med. Rakel Karlsson, 85 år och äldst i gruppen har varje vecka de senaste 25 åren besökt Hinseberg.
– Jag saknar verkligen de här träffarna med flickorna, säger Rakel.
– Fortfarande får jag julkort av intagna som jag mött för längesedan.
Thorwald Bergström, pastor i Elimkyrkan, berättar att församlingen alltid varit ansvarig för besöksarbetet även om det ibland funnits deltagare från andra kyrkor.
– Under alla år har vi haft med oss bullar och kakor, vilket innebär att vi bakat cirka 50 000 bullar! Intagna har ibland sagt ”tänk att någon bryr sig och bakar bullar åt oss”.
Elimgruppen har med sin närvaro, sin allsång och sitt uthålliga engagemang blivit ett mycket uppskattat inslag på anstalten. Efter att besöken upphört har både personal och intagna uttryckt sorg över att samlingarna upphört.
– Elimgruppens besök har ju blivit som en kär tradition på anstalten, säger en person i personalen.
Stefan Klingberg som är NAV-pastor arbetar dock på att finna vägar för någon slags fortsättning.
Olle Måledal berättar att det under denna tid han varit med skett stora förändringar.
– Från början träffade vi alla tjejerna tillsammans, nu behöver vi ha fem samlingar för att möta alla. Då var det ”allmän rökning” i samlingarna och man luktade rök hela kvällen. På 1970-talet fanns paragraf 14 som gav utrymme för extra permission, vilket gjorde att vi ofta tog med intagna till kyrkan för att delta i gudstjänster och ibland följde de med hem på en fika efteråt. I dag vore det otänkbart
Han fortsätter berätta att det hela dock startade dåligt.
– Det kom inga besökare alls. Men det visade sig bero på att ingen fått reda på att vi skulle komma. Under alla dessa år har det faktiskt aldrig hänt igen, även om det ibland varit få besökare och någon gång endast en person som kommit.
Inga-Marie Måledal säger:
– Vi har aldrig känt oss hotade även om man ibland har kunnat känna av dålig stämning och konflikter mellan intagna.
Hon fortsätter berätta att vissa incidenter inträffat.
– En gång blev vi själva inlåsta. Vi hade haft julotta och sa hej då till de intagna, som gick i väg med personalen och låste dörren till kyrkan. Vi hade ingen telefon eller möjlighet att komma ut så vi satt där ett bra tag tills vi kunde påkalla uppmärksamhet och blev utsläppta. En annan gång tryckte en av oss av misstag på en larmknapp och plötsligt kom hela personalen springande.
Som ett tack för den berömvärda insatsen överlämnade anstaltschefen en kasse med några ”Hinsebergssouvenirer”. Olle Måledal konstaterade att detta faktiskt var första gången på 39 år som de fått träffa anstaltschefen.
Stefan Klingberg
