Utmaningen är på riktigt. Den psykiska ohälsan, även den som inte räknas in i tyngre psykiatriska diagnoser, påverkar livskvaliteten. På samhällsnivå kan man fundera över om den är ett symptom på någonting i vår tid, men på individnivå måste livet klaras av i varje givet ögonblick.
Den kristna trons sätt att tolka livet bjuder på flera infallsvinklar. Traditionen lär oss till exempel att se livet som en väg, med sina soliga och sina skuggiga partier, med såväl uppförsbackar som utförslut, med sommarängar ibland och mörka snår ibland.
Men när de gamla berättelserna har bytts ut och individualismen gett oss frihet att själva välja våra referensramar tycks det för många innebära en ökad rotlöshet, och en brist på välgrundade tolkningsmöjligheter när livet inte blir vad vi hade föreställt oss.
I det här numret rör vi oss kring ämnet psykisk ohälsa. Andreas Nordlander tecknar en bild av läget just nu i vår samtid, med dess ständiga krav på perfektion. Pekka Mellergård backar upp bilden med en sammanfattning av den statistik som finns. I ett längre samtal möter Morten Sager religionspsykologen Cecilia Melder som forskar om existentiell hälsa, och som menar att det man ser i det generella välmåendet hos människor med en aktiv tro skulle kunna liknas vid ett superpiller.
Ett särskilt känsligt ämne är självmord eller suicid. En ny handbok för människor som kämpar med att orka leva har kommit ut under hösten, och Therese Palmqvist närmar sig den med stor känslighet. För att bemöta livsfrågorna behöver vi också varandras hjälp, och där kan kyrkan få vara en viktig samtalspartner. Lars Björklund och Kerstin Dillmar skriver om själavården som ett verktyg för det som skaver i livet.
Förra året uppmärksammades Fredrik Lignells bok, där han berättar om sin dotters kamp med psykisk ohälsa, och hur det har påverkat familjen och tron. Här beskriver han personligt sin känsla av maktlöshet inför den verklighet de lever i. Joel Halldorf skriver om de förändringar som har ägt rum i vårt tänkande och det sätt att förhålla oss till gemenskap som har präglat Västerlandet sedan upplysningen, ett arv som vi fortfarande ser följderna av. I kulturdelen recenserar Inger Alestig Elise Karlssons nya roman Gränsen, som gestaltar nutidsmänniskans rotlöshet.
Även om man kan analysera den psykiska ohälsan som ett fenomen i samhället är det viktigt att inte fastna med blicken i statistikens staplar och kurvor. Förhoppningsvis kan vi, genom att granska vår samtid, se de större linjerna. Men varje människa har sin egen historia, sitt eget varför. Den här tidningen kan inte presentera färdiga lösningar eller ge någon personlig hjälp. Därför hoppas jag att du som behöver stöd ska våga ta steget och söka det. Du är inte ensam!
Carolina Klintefelt
Redaktör
