Vi vill få en instämmande nick och en bekräftelse, jo visst är det sant, du har så rätt. Den oskyldiga frågan handlar om att visa att vi har förstått världen.
Samtidigt bär den förstås rent språkligt på en hisnande möjlighet. Frågan är ju egentligen ”Är det inte sant?” Och börjar vi ställa den frågan om alltmer av det som omger oss vacklar plötsligt mycket av det vi har hållit för självklart.
Därför passar den bra som rubrik för ett tema som borrar djupare kring sanningsfrågan. Vad är det vi talar om när vi talar om sanning? Vad är det som bygger på sådant som vi kan veta med säkerhet, och vad är öppet för tolkningar? Och hur i hela friden ska vi hantera de stora lögner som vill blanda sig i debatten, ibland med enorma politiska konsekvenser?
Den lilla retoriska frågan bär på möjligheten att vår världsbild kan krackelera. Det är också vad som händer i stor skala i många av de liberala demokratierna i dag. När etablerade sanningar ifrågasätts med alternativa fakta som bas står många människor rådvilla och vet inte åt vilket håll de ska luta sig. Den sociala splittringen mellan grupper med vitt skilda erfarenheter bidrar både till olika verklighetsuppfattningar och brist på broar i det offentliga samtalet.
Så, vad kan man säga om ett begrepp som sanning? Kan vi enas om vad det innebär? Frågorna om sanning verkar i alla fall vara högst relevanta, inte minst med tanke på att de gedigna tidskrifterna Signum och Glänta ägnade varsitt nummer åt dem under hösten 2018. I det här numret av NOD har vi tagit extra mycket hjälp av Morten Sager, vetenskapsteoretiker med särskilt intresse för sanningsfrågan. Tillsammans med redaktionsrådet har han mejslat ut huvudingredienserna i den sanningens perfekta storm som tycks rasa just nu. Morten Sager själv introducerar ämnet i sin temaartikel, och vi får bidrag från Göran Greider som analyserar vänsterns möjligheter i ett förändrat socialt landskap, Johannes Lorin som tar upp sekulariseringen, Christopher Kullenberg som talar om digitaliseringens roll och Inger Alestig som skriver om fake news och journalistikens viktiga etik. Jonas Qvarsebo ger oss en fördjupning om Foucault, filosofen som ibland slarvigt får skulden för postmodernismens ständiga ifrågasättande av allt och dess roll för upplösningen av de stora, gemensamma sanningarna som det västerländska projektet har som murbruk.
I det här numret har vi också nöjet att presentera ett nytt uppslag, som vi kallar "Tio korta om …". Ämnet kommer att variera, men grundtanken är att lyfta upp en person eller en företeelse och ge en fördjupning på ett lättsammare sätt. Vi går ut starkt med filosofen Nietzsche, som Andreas Nordlander har fiskat upp intressanta infallsvinklar om.
God läsning!
Carolina Klintefelt
Redaktör
