Redaktören ringde. “Kan du skriva tio korta punkter om andlig urskiljning?”
"Nej", svarade jag, "det går inte, detta med andlig urskiljning är alldeles för komplicerat för att kunna sammanfattas i tio punkter. Dessutom är det ingenting man kan läsa sig till. Andlig urskiljning är en gåva från Gud som växer och utvecklas i samspel med andra."
"Okej", svarade redaktören.
"Men vad tror du om åtta olika reaktioner på en konkret händelse, svarade jag. Reaktioner som jag sedan kommenterar? Det skulle kunna vara något i stil med: 'Ditt barn kommer hem och berättar att han lekt anden i glaset med några kompisar – hur reagerar du?'”
"Bra idé", svarade redaktören. Och så blev det. Sex destruktiva reaktioner och två konstruktiva:
1. "Panik!" En vettskrämd person saknar förmåga till andlig urskiljning. Det hör man på ordet: skrämd från all vett. Jesus har all makt, därför behöver man aldrig vara rädd eller drabbas av panik. Jaga inte upp dig. Bli stilla och besinna att Gud är Gud, då klarnar sikten.
2. "Min son har blivit besatt av en demon!" Man blir inte besatt bara för att man lekt anden i glaset lika lite som man blir uppfylld av den helig Ande bara för att man deltagit i en gudstjänst. Det krävs mer än så. Allt som ser kristet ut på ytan leder inte närmare Kristus och allt som i första anblicken ser nyandligt ut leder inte till att man blir besatt. Det är mer komplicerat än så. Därmed inte sagt att man som kristen bör delta i seanser.
3. "Skoj, kan du inte visa mig hur man gör så att jag också får testa?" Andlig urskiljning handlar inte bara om att skilja mellan demoniskt och gudomligt. Man bör också sträva efter förmågan att skilja mellan gott och ont. Att vända sig till andra andemakter än Gud för vägledning är en synd. Det är Bibeln tydlig med. Därför bör man undvika lekar som anden i glaset. Men ibland står man inför situationer som är mindre tydliga. Vad är till exempel skillnaden mellan en helig vrede och en syndig vrede? Den frågan kan bara besvaras av någon med god urskiljningsförmåga, den som "träget övat upp sina sinnen till att skilja mellan gott och ont", som det står i Heb 5:14.
4. "Nu är det kört!" Det finns olika sorters syndanöd. När Gud manar till omvändelse finns det alltid en väg framåt. Han är en frälsare och försonare. Men när Satan ger oss dåligt samvete finns det aldrig en väg framåt. Det känns som att man gjort något oförlåtligt eller så är hans anklagelser för diffusa för att man skall kunna be om förlåtelse och vända om. Ordet "satan" betyder åklagare. Satan kan använda vårt dåliga samvete till att föra oss vilse. Därför måste man lära sig skillnaden mellan gudomlig syndanöd och satanisk påverkan. Vi föds med ett skadat samvete, det behöver förfinas för att kunna bli en kompassnål som visar rätt. Förtvivlan leder alltid vilse, därför måste man i alla situationer bevara tron på Guds frälsande kraft. Det är aldrig kört.
5. "Det här får du absolut inte berätta för någon!" I sin bok "Andliga övningar" listar Ignatius av Loyola tretton regler för andlig urskiljning. Han skriver då att själens fiende agerar som en hemlig älskare, han vill förbli hemlig och oupptäckt. Men om man bestämmer sig för att berätta om sina frestelser och fall för en biktfader så flyr fienden sin kos. För att kunna se behöver man kliva ut i ljuset.
6. "Det här fixar jag själv!" Högmod går före fall. Om man vill bli skicklig i andlig urskiljning behöver man lära sig att be andra om hjälp. Ökenfadern Antonios sa: "Jag såg alla fiendens fällor, som är utlagda över jorden, och jag suckade och sade: 'Vem kan undgå dem?' Då hörde jag en röst som sade till mig: 'Ödmjukheten'." Det ligger något i det. Därför bör den andliga urskiljningen ske i kyrkans gemenskap. Men om kyrkans ledare saknar ödmjukhet bör man vara försiktig. Ledare som kräver lydnad och som tystar alla ifrågasättanden bör man akta sig för.
7. "Hur kändes det?" Bibeln är det första kriteriet, kyrkan det andra, känslorna det tredje. För att bli skicklig i andlig urskiljning behöver man lära sig att analysera sina känslor. Var kommer de ifrån och vad betyder de? Hur känns det när Gud respektive den onde verkar? Genom att känna efter och reflektera lär man sig vilken sorts känsla som vittnar om Guds närvaro och vilken känsla som vittnar om att ondskan är i farten. Hasta inte vidare. Stanna upp, känn efter och reflektera. Eller ännu bättre: skriv ner dina erfarenheter och slutsatser i en dagbok.
8. "Låt mig gissa, sa anden 'gör dina läxor och ställ in disken i diskmaskinen'?" Om vi tar djävulen på för stort allvar får han makt över våra liv. Humorn får rädslan och demonerna på flykt. På sidorna 20–25 berättar Arild Romarheim om en norsk predikant som brukade jaga spöken på flykt genom att säga: "Trevligt att se så många här. Vi tar upp ett offer till Menighetsfakulteten!"
Eleonore Gustavsson,
pastor och församlingsplanterare inom Evangeliska frikyrkan.
