21 november 2024

TIDSKRIFT FÖR TRO, KULTUR OCH SAMHÄLLE



Tema: Cancelkultur

Redaktör Johan Winbo skriver om senaste numret av tidskriften NOD, som har tema Cancelkultur

###

Är det en åsiktsgemenskap eller är man fri att tycka olika i gruppen?

Det var en fråga jag fick när jag bjöd in en person till en bön- och samtalsgrupp jag var med i.

Jag har tänkt en del på den frågan sedan dess. Hur står det egentligen till i våra olika nätverk och gemenskaper som vi är med i? Jag tänker på arbetsplatser bakåt i tiden, eller i skolklassen när en del inte ville säga saker högt utan i stället frågade den som vågade föra fram sin åsikt: “Kan inte du säga det här?”.

Blir det som sociala medier där det är så lätt att avfölja en person man stör sig på? Eller umgås vi i kretsar som tillåter oliktänkande? Det är lätt att med ord uttrycka att vi “gillar olika” eller är “toleranta”. I praktiken faller det ofta platt.

Vi lever i en lätt ängslig tid där vi gärna umgås med likasinnade. Det ligger bara ett knapptryck bort att ta bort “vänner” från sociala medier som stöter sig med den världsbild man själv har. Vi har också genomlidit en pandemi där vi fysiskt distanserat oss från varandra. Nu börjar vi hitta tillbaka till ett mer normalläge och då är det viktigt att fundera över våra relationer och grupper vi tillhör.

Vi lever i en lätt ängslig tid där vi gärna umgås med likasinnade.

I Jakobs brev utmanas vi med att det är så lätt att tala “om” människor och inte “till” dem. “Med den (tungan) tackar och lovar vi vår Herre och fader, med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbilder” (Jak 3:9).

Jag inser mer och mer att jag trivs med människor som är ärliga och uttrycker hur och vad de egentligen känner och tycker, även om det kan dra ner stämningen lite. Det finns en trygghet i att det nämns i gruppen och att man inte ska behöva höra via omvägar vad människor tycker. Därför behöver alla grupper, arbetsplatser och kyrkor jobba med gruppdynamik. Hur skapar vi rum för oliktänkande i praktiken?

Vad är då cancelkultur eller deplattformering? Får vad som helst skrivas på nätet? Om inte, var går gränserna och vem bestämmer dom? Där, i den skärningspunkten, vill vi fokusera vårt nummer om cancelkultur

Med önskan om en god läsning!

Tidigare nummer och teman: