Det var en rörd Denis Mukwege som efter en intensiv vecka mötte sina svenska vänner i Stockholm Waterfront Congress Center i en julsmyckad huvudstad.
Jublet bland de omkring 200 missionärerna och församlingsrepresentanterna var enormt när paret Mukwege gjorde entré vid deras enskilda samling på fredagskvällen.
Svensk pingstmission ligger bakom bygget av det nu världsberömda Panzisjukhuset i DR Kongo, där våldtagna kvinnor i kriget får hjälp. Många svenskar har under många år arbetat i det afrikanska landet.
Läs även: Fredspristagare i tårar till "Löftena kunna ej svika"
– När ni beslutade att bygga ett sjukhus under kriget förstod ni kanske inte vilken missionsgärning det var. Om inte Panzisjukhuset hade byggts vid det tillfället hade vi inte varit här i dag, sa Denis Mukwege när han stod framför missionärerna i hop med hustrun Madeleine och svenska pingstledaren Daniel Alm.
Han fortsatte:
– När jag var ett barn var det farligt att bära den blå och gula uniformen – ni vet vad jag menar – [skratt bland missionärerna] för det var ett tecken på att du var pingstvän. Men i dag är vi stolta över att vara pingstvänner! Vi går den väg Gud ber oss att gå tillsammans.
– Jag vill verkligen tacka er för att ni har satt er tro till Gud och hans löften sedan 100 år tillbaka. I dag är det många människor som frågar mig vad det betyder att vara pingstvän.
– Så, Gud välsigne er! Fortsätt att göra vad ni gör! Det finns fortfarande många platser som inte känner Gud, sa Denis Mukwege, som också är pastor i en lokal kongolesisk församling.
Han besökte Stockholm med sin fru Madeleine och ett tiotal vänner från Panzisjukhuset och den kongolesiska pingströrelsen.
Läs också: Pingstvänner förvandlar världen
Tack till missionärer
Daniel Alm uttryckte att minglet med fredspristagare Mukwege också ska ses som ett tack till alla missionärer och församlingar som har gjort stora insatser under många år.
Flera av de närvarande beskrev samlingen som något av en "släktträff", där gamla vänner återsågs. Det pratades både svenska och swahili. Stoltheten och glädjen var översvallande, och sällan har så många "selfies" tagits av missionärer – förstås ihop med kvällens "rockstjärna", Denis Mukwege.
– Fantastiskt! Det känns stort att det här äntligen har skett. Vi är så tacksamma, säger tidigare Kongomissionären Daniel Halldorf från Smyrnakyrkan i Göteborg i samtal med Dagen. Han hade på 1970-talet Denis Mukwege som elev i missionens gymnasieskola i Bukvavu, där han då var rektor.
Läs mer: Nobels fredspris delades ut under glädje och tårar
Missionärerna bad för Mukwege
Missionär Christina Brohede från Karlshamn kom för några veckor sedan hem från Bukavo, där hon arbetar i en pingströrelse med 800 församlingar och cirka en miljon medlemmar.
Hon berättar för Dagen om jublet bland befolkningen när fredspristagaren tillkännagavs. Men att han också är hotad och inte alltid så populär "högre upp i hierarkin".
Daniel Alm uttryckte den svenska församlingsrörelsens respekt och heder inför chefsläkare Mukwege. Alla missionärer förenades i en bön till Gud om beskydd över Denis Mukwege, hans familj, Panzisjukhuset och de kongolesiska församlingarna.
Läs även: Unik karta: Så ser Panzisjukhuset ut
