Det var med en frikyrkopastors passion som ärkebiskop Antje Jackelén tog sig an ämnet barns rätt till andlighet.
– Ett barn har rätt till de sociala och religiösa rötter som finns i det sammanhang som barnet föds in i, inledde Svenska kyrkans ärkebiskop sitt brandtal, på ett ”(G) som i Gud”-seminarium.
Inte minst anser ärkebiskopen att det är viktigt att barn i ett sekulärt samhälle får tillgång till ”den existentiella verktygslådan”, ett begrepp hon gång på gång återvände till.
Men frågan är inte helt lätt i ett samhälle där tro ofta ses som en privatsak och religion gång på gång döms ut som en splittrande kraft. Vem ska då ta ansvar för barns andliga utveckling?
– Visst har vi religionsundervisning i skolan, men det är om religion. Men var öppnar vi den existentiella verktygslådan någonstans? Var får vi träna det andliga?
Undervisningen når få
Antje Jackelén noterade att i dag är det något som föräldrarna eller trossamfunden får sköta själva. Men, noterar hon, alltför få barn får ta del av de religiösa berättelserna, riterna och de Heliga platserna.
– Fakta är att vi har väldigt få hem i vårt land där det sker en socialisering av barnen i ett andligt liv.
Här behövs någon form av samhällsrevolution, menade ärkebiskopen, som talade sig varm för en allemansrätt till de stora existentiella berättelserna. Hon talade om att ge föräldrar råg i ryggen för att kunna ge barnen en bra start på sin andliga vandring i livet.
– En förälder tänker i dag att jag kanske inte ska undervisa mitt barn i religion, för barnet ska få välja själv. Jag måste vänta tills barnet är stort. Men då missar vi väldigt mycket, sa Antje Jackelén.
Ärkebiskopen var noga med att det inte handlar om att tvinga på ett barn en religiös uppfattning, snarare ska det ses som en vägledning och något att förhålla sig till i livet. För det får inte slå över och bli någon slags indoktrinering och tvång. Det andra sidan av myntet är att göra barn till religiösa analfabeter.
Antje Jackelén tog också upp att den psykiska ohälsan bland barn har ökat.
– Det kan bero att många inte har resurser att tackla de stora livsfrågorna när de kommer, menade hon.
Bra att kunna be
För när den existentiella avgrunden en dag öppnar sig, då kan det vara bra att ha lärt sig att be eller att ha ett andligt förhållningssätt att bottna i.
– Det är inte så att om bara ungdomarna ber så mår de bra, men det är bättre att ha något att relatera till än att hela tiden tvingas skapa sin egen mening helt själv, sa Antje Jackelén.
Ärkebiskopen fick även frågan från seminariets moderator Felicia Ferreira om hur hennes egen uppväxt var, och svaret blev en berättelse om aftonbön, bordsbön och söndagsskola.
– Jag fick efterhand ett språk som jag har burit med mig hela vägen, sa Antje Jackelén.
Inte minst säger hon sig ha tagit ett andligt skutt då hon konfirmerades som 12-åring, och prästen citerade ur Bibeln att ”Gud som har börjat ett gott verk i dig kommer att fullfölja det.”
– Jag blev indragen i en berättelse, säger Antje Jackelén om bibelordet hon tog emot som barn.
En berättelse som präglar henne än i dag.
Även barnombudsmannen Elisabeth Dahlin deltog på seminariet och hon instämde i att barn behöver hitta nycklarna till de existentiella frågorna. Inte minst tog hon avstamp i barnkonventionen och dess formulering om barns rätt till andlig utveckling.
