Det var för ungefär ett år sedan som det fruktade ebolaviruset började spridas i DR Kongo. Tidigare ebolautbrott i Västafrika 2014 skördade över 10 000 dödsfall enligt WHO. Utbrottet i DR Kongo under det senaste året är den näst värsta epidemin, som nu under sommaren också har eskalerat ytterligare. Mer än 1 600 personer har hittills avlidit.
I förra veckan förklarade Världshälsoorganisationen WHO ebolaepidemin i Kongo som internationellt nödläge. Detta sedan de första smittfallen upptäckts i miljonstaden Goma i östra Kongo.
Jean Paul Buhendwa är läkare vid fredspristagaren doktor Denis Mukweges kvinnoklinik i Bukavu, Panzisjukhuset. Just nu är doktor Buhendwa på sverigebesök för att bland annat möta representanter för Läkarmissionen, som stödjer Panzisjukhuset.
Läs även | "Kyrkorna kan göra skillnad i kampen mot ebola"
"Det är psykosartat"
Doktor Buhendwa säger till Dagen att stämningen just nu på Panzisjukhuset är "psykosartad", på grund av hotet om att smittan skulle kunna drabba verksamheten. Goma, där ebolafall konstaterats förra veckan, ligger bara ett par timmars resa från sjukhuset.
– Det är ju rena paniken för dem som jobbar på Panzisjukhuset, att smittan skulle kunna nå dit, säger han.
– Vi har aldrig tidigare haft ebolasmitta i närheten av sjukhuset. Om smittan når ett sjukhus, då måste det sjukhuset sättas i karantän.
Det viktigaste är därför att arbeta preventivt, säger han: stoppa smittspridningen, informera befolkningen. Själv återvänder han till Panzisjukhuset redan på fredag för att bistå i insatserna för att se till så att viruset inte når kvinnosjukhuset där krigets offer får hjälp.
Vill inte vaccineras
Doktor Buhendwa har tidigare arbetat som läkare i Beni, ebolans epicentrum, med bland annat informationssatsningar för att begränsa smitta och utbilda både sjukhuspersonal och befolkning. Ett av problemen är att människor ibland inte förstår att det handlar om en sjukdom, säger han.
– Vissa tror att ebola handlar om en förbannelse, och då tar man till bön. Acceptansen för att låta sig vaccineras är också låg.
– Den man som drog med smittan till Goma var faktiskt präst. Han hade bett för de sjuka men blev själv smittad, och tog smittan med sig, berättar doktor Buhendwa.
– Det cirkulerar också en massa rykten och "fake news" om ebola. Här handlar det om att utbilda och informera.
Ett annat stort problem är bristen på säkerhet i landet. Många människor flyr från kriget och konflikterna som pågår, och på många platser finns inte tillräckliga resurser för att upprätthålla lag och ordning. Men säkerhet är grundläggande när man arbetar preventivt mot ebola, menar doktor Buhendwa.
Fattigdomen ett problem
Smittspridningen har också kopplingar till den utbredda fattigdomen, säger han.
– Människor som är fattiga och inte har något att äta tar vad de hittar i skogen, och då kan det råka bli djur som är sjuka. Många har heller inte råd att skaffa rent vatten, och så sprids smittan ytterligare.
I Kongo rör sig folkströmmarna mycket, till en del beroende på just bristen på säkerhet. Men det är kontraproduktivt att försöka hindra människor från att resa, menar doktor Buhendwa. I stället är det ökade kontroller, övervakning och preventiva åtgärder som behövs.
– Att få människor att till exempel tvätta händerna innan de reser över en gräns.
Det finns inget botemedel för ebola och sjukdomen är mycket dödlig. Den hemorragiska febern kallas också blödarfeber, och sprids via blod och genom kroppsvätskor. Ett problem för läkarna i området är att symptomen vid ebola till en början liknar symptomen vid både tyfoid-feber och malaria, berättar doktor Buhendwa. För att fastställa att det handlar om just ebola krävs att man tar infektionsprover.
Läs även | Konfliktområde försvårar försök att stoppa spridningen
Världssamfundet bör ingripa
Kongo gränsar till nio länder, och därför riskerar smittan att dra in en rad andra länder i en svårbemästrad epidemi, om inget görs, säger doktor Buhendwa.
– Det är orimligt att Kongo ensamt ska ta ansvar för situationen just nu. Det är en fråga för världssamfundet, och det är viktigt att man agerar nu, innan det är för sent.
– Kongo behöver hjälp att koordinera insatserna och hjälp med insatser för att höja säkerheten, så att vi kan stoppa denna sjukdom som är en fara för hela mänskligheten.
---
Panzisjukhuset hjälper våldtagna
Denis Mukwege har fått Nobels fredspris för sitt arbete på Panzisjukhuset, där han tar emot kvinnor som fallit offer för konflikterna i Kongo och våldtagits. Panzisjukhuset ligger i Bukavu, ett par timmars resa från miljonstaden Goma, där man i förra veckan upptäckte nya fall av ebola.
---
