Grunden för all utveckling är i själva verket religion, säger doktorn i teologi och ledaren för Zimbabwes kristna råd (Zimbabwe Christian Council) under Sidas seminariedag runt religiösa aktörers roll i bistånds- och utvecklingssamarbete.
– Innan utvecklingsarbete och bistånd organiserades på ett professionellt sätt fanns redan religiösa aktörer på plats. De var de enda som gav nödhjälp, som startade skolor, säger Kenneth Mtata.
– Och i många utvecklingsländer var det missionärerna som stod för detta. De byggde sjukhus. Och de har också fortsatt med sitt engagemang, inte minst ute på landsbygden.
Kenneth Mtata säger att det i dag finns kritik mot den diskurs – sätt att se – som ser sekularism som en oundviklig följd av utveckling.
– Det är en felaktig föreställning. Men den har varit i svang ända fram till 1960-talet, när man började se att religion fortsatte att vara viktig i Latinamerika, i Asien, i Afrika.
Tycker du att detta sätt att se saker – att sekularismen kommer som en följd av utveckling – påverkar dig i ditt arbete i Zimbabwe?
– Nej. Egentligen inte. Nittio procent av befolkningen är religiös i mitt land. Men jag förstår hur det här fungerar i väst, jag har bott 9 år i Europa.
Kristet arv i Sverige
Kenneth Mtata betonar att det nu är viktigt för oss här i väst är viktigt att se hur våra samhällen har byggts upp: att det är vårt kristna arv som har gjort utvecklingen möjlig. Det gäller inte minst Sverige, säger han.
– I Europa har ni haft 450 år av kristen utbildning, och det är detta som har lagt grunden för den ekonomiska utvecklingen. Ni fick lära er i skolan att inte stjäla, att inte döda, och att ta hand om din nästa. Så fundamentet för solidaritet finns i kristen utbildning! Svenskarna borde se att det finns en direkt förbindelse mellan kristen tro och ert socialförsäkringssystem.
Hur fungerar det då att samarbeta med sekulära organisationer: finns det en risk att man måste tona ned sin tro?
– Ja, det finns en risk, eftersom den sekulära diskursen är så stark.
Hjälpa alla nödställda
Kenneth Mtata säger att det inte går att separera ett kristet engagemang från en kristens önskan att bistå människor i nöd.
– Men det som är viktigt är att visa att vi kristna inte diskriminerar. Vi får aldrig säga ”vi hjälper inte den här människan, för det är inte en kristen”. Ett sådant synsätt är inte kristet. Jesus visade att vi måste hjälpa alla nödställda.
Hur ser du då på kritiken som gäller religiösa organisationers brist på arbete för jämställdhet?
– Ja, det är ett problem. Men det finns också ett annat problem som gäller den sekularism som har kommit i religionens plats. Det är denna sekularism som har orsakat den klimatkatastrof vi nu ser.
– Vi måste adressera jämställdhetsproblemet. Om vi går tillbaka till källorna ser vi att Jesus stödde kvinnligt ledarskap. Men man ska inte överdriva dessa problem, och de bör också jämföras med den katastrof vi nu ser gällande klimatet.
